250 uden nogen nasrmere Begrundelse opfattes somen gyldig Hjemmel for Retsafgörelser». LiksomBentzon talade Moller ommotsatsen mellan rättvisan i det konkreta fallet och följandet av en generell regel, men i detta fall var motsatsen inte ett lagstadgande, utan en generalisering, en konsekvens eller en begreppsbestämning, som enligt Moller borde vika för den konkreta rättvisan. Om »Billighedselementerne moder et Modstand i hzevdvundne Begreber eller Retssjetninger, hvoraf deduktivt folger en in concreto urigtig Afgörelse», gällde det att kritiskt undersöka generaliseringen »for mulig at rydde denne Hindring af Vejen»: »... mangen en ubillig Afgörelse er i Virkeligheden tillige en uretfasrdig Afgörelse, fordi den konkrete Retfasrdighed uden Föje er bleven ofret for en ufyldestgörende Generalisation.» Moller försökte också hitta en lämplig beteckning för sin metod, somhan i doktorsavhandlingen hade kallat »almenmenneskelig» eller »realistisk». Realismen kunde nog i och för sig vara en lämplig beteckning, men »i en Tid, hvor alle vil vasre Realister, og hvor Realisme derfor let bliver en banal Frase uden Indhold», var det ändamålsenligt att välja en annan benämning. Enligt Moller kunde man tänka sig »konkret-konstruktiv» som motsats till »abstrakt-konstruktiv», men då »Metodens v^sentlige Fordring er, at Generalisationen skal hvile på en Fastsasttelse og Vurdering af Konsekvenserne», och »Konsekvensvurderingen kan siges at vxre Metodens Tyngdepunkt, tör jeg vel bruge Udtrykket: den konsekvensvurderende Metode».Moller tycks ha insett den för honom obehagliga släktskapen med Hagerups metod, eftersom han fann det mödan värt att påpeka, att det mellan honom och Hagerup rådde »en Forskel i vor Behandling af redige Spörgsmål, og at en vaesenlig Del af vor Uenighed i Resultaterne ikke tör tilskrives individuelle Forskjelligheder i Synsmåderne, men må fores tilbage til, at Hagerup ikke i samme Grad (kurs. här) afviger fra den aeldre, konstruktive Retnings Metode ...».^^^ Också inledningsorden i Hans Munch-Petersens »Löftet og dets Causa» (1896) visar på värderingarna i samtida dansk rättsvetenskap: »I vor realistisk bevjegede Tid trasnger det nassten til en Förklaring, naar en juridisk Forfatter vover at trasde frem for Offentlighedenmed et saa abstrakt filosofisk klingende .Tlmne ...», ett ämne, som syntes mana framden »metafysiske Naturrets blegeste Spogelser» i en tid, »hvor ogsaa for Jurisprudensen en Jhering saa stolt har rejst Realismens Fane».^^‘* Munch-Petersens framställning fann dock nåd i Köpenhamnsfakulteten: Jul. Lassen, vars egen metodologiska inställningvisserligen kunde diskuteras (nedan 2.1.), ansåg, att grundtonen i avhandlingen hela tiden var »den sunde, beherskede Realismes Protest mod gold Dogmatik». Meller. Tinglysning, s. 594 ff. Möller, Tinglysning, s. 567 f. Moller, Tinglysning, s. 565 f. Munch-Petersen. Löftet, s. 1. '^5 Jul. Lassen, TfR 1896, s. 336.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=