246 somvil fremstille det enkelte Retsfa:nomen somResultant af alle Samfundslivets konvergerende og divergerende Hensyn, tager naturligvis med blandt alle disse Hensyn den ovrige, det omspurgte Fsenomen omgivende, Retstilstand.» Skillnaden rörde sig därför endast om »lidt mere eller lidt mindre», och i det enskilda fallet kunde valet av metod vara slumpmässigt och beroende av forskarens »inderste Personlighed», dvs. omhan hade »Tilboielighed for Enhed og Harmonie i de retlige Begreber, eller for Rettens Afpasselse efter Livets Trang». Det var på grund av detta somUssing ansåg det befogat att träda upp till försvar för den teleologiska metoden med hjälp av »to Betragtninger, en almindelig, en anden af mere ephemer Art».'^^ Ussings allmänna argument var Jherings Zweck-tanke: »Rettens hele Forstaaelse ligger ... i Rettens 0iemed.» Ändamålet var någonting, som inte angick enbart lagstiftaren, utan somockså hade betydelse inomrättsvetenskapen: »For at forstaa Retten maa Retsforskeren derfor gaa den samme Vei somLovgiveren, forst kjende Lovgivningspolitikens Krav.» Kunskap omändamålet var ännu viktigare, då det gällde sedvanerättsreglerna. Man måste känna till »ikke alene de Interesser, som begrunde deres Opstaaen, men ogsaa de Interesser, somligge til Grund for deres Bestaaen». I detta avseende syndade man också i rättshistorisk forskning: »Det er det manglende teleologiske Syn paa Retten, som saa ofte har bragt Retshistorikeren til at överse, at Aarsagerne til et Instituts Oprindelse ofte hensmuldrer, men Institutet holder sig, fordi det passer ind i andre Interesser og tjener nye 0iemed.»*57 Ussings mera ’efemära’ argument var frambesvärjandet av traditionen från 0rsted. Det banbrytande i 0rsteds vetenskap hade ju varit, »at han bragte Betragtninger hentede fra Rettens Hensigtsmsssighed, dens 0iemed frem i forste Rekke paa Bekostning af Rettens systematiske Sammenh^eng», och den senare rättsvetenskapen hade uppnått sina resultat, »ikke ved en Gjenoptagen af den konstruktive, men netop ved en Uddyben af den teleologiske Methode». Som exempel på sådana resultat nämnde Ussing »det extinktive Princip, den berettigede Forventnings Beskyttelse, den retstridige Handlings Begreb», somi motsats till motsvarande äldre teorier byggde på »det teleologiske Moment».^58 Ussings tolkning av 0rsted blev den förhärskande i Danmark. I Eyvind Olriks straffrättsliga monografi (1897; ovan II 2.7.2.) använde sig författaren av 0rsted och dennes verksamhet »i den sunde Realismes Tjeneste» somen motvikt mot den klassiska straffrättsskolan. Det var 0rsted, >56 Ussing, TfR 1888, s. 273 f. >57 Ussing, TfR 1888, s. 274 f. Ussing, TfR 1888, s. 277. Se även Munch-Petersen, UfR 1901, s. 262 f.: 0rsted ersatte naturrätten, »denne abstrakte Begrebshimmel», med den »reale syn paa Retten» och tog i sin lagtolkning i beaktande kampen »mellem de forskjellige Interesser». Referatet av 0rsteds metod utmynnade i att Munch-Petersen betonade, »hvor nutidssvarende, ja hvor ligefrem möderne» 0rsteds metod var. 158
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=