245 sig som»zwar ein ’realistischer’Jurist», somkunde godkänna hänvisningar till antropologi och sociologi, men uttalandet framfördes som en inledning till ett uttryckligt avståndstagande från den italienska positiva straffrättsskolans ’fysiologiska, deterministiska’ och ’materialistiska’ tankesätt (se även I det tidiga 1900-talets recensioner var undvikandet av ’begreppsjurisprudensens faror’, för följandet av ’den moderna realjuridikens program’ och för betonandet av »de reale Grunde»; i sistnämnda fall konstaterade recensenten dessutom, att »alle nulevende Retslzerere» i Danmark var eniga omde reella grundernas betydelsed^^ nedan 3.2.)d52 det vanligt att berömma författare för Carl Ussings genmäle mot Hagerups inledningsartikel i TfR 1888 torde dock vara det första öppna angreppet på den konstruktiva riktningen i Danmark. Somförfattare av den första monografin om 0rsted kände sig Ussing uppenbarligen som en förvaltare av arvet efter denne, samtidigt som han betraktade den äldre Jherings ’teleologiska’ metod som en fortsättning på 0rsteds realism.*-'’"^ Ussing inledde med att dra upp frontlinjen mellan motparterna: den av Hagerup företrädda konstruktiva riktningen, somutgick från en analys av »de positivt givne Retsformer», somförsökte hitta »Slasgtskabet og Ensartetheden hos de forskjellige Retsfxnomener» och somsamlade dessa i grupper »omde fremdragne Principper og paaviser igjen mellem Grupperne den indre Sammenhamg, indtil Idealet skimtes, at alt traeder fremi plastisk Enhed, baaren af enkelte let overskuelige Principper», samt motståndaren, den teleologiska rättsforskningen, som började »med at undersoge Omverdenen, Individernes psykologiske Trang, deres sociale, ethiske og okonomiske Straeben, finde Lovene for disses Bevaegelse og fremstille Retten som et Resultat af alle disse Krafter». Idealet för den senare riktningen var »at anskue Retslivet i inderlig Förbindelse med det ovrige Samfundsliv, som en Side af Menneskehedens Kulturstraeben, kun forstaaet somet Middel for Samfundets storre 0iemed».*55 Det är anmärkningsvärt, hur kraftigt Ussing dock betonade, att skillnaderna mellan de olika riktningarna sist och slutligen var tämligen obetydliga: »Stor er nu Afstanden ikke mellem disse tvende Synspunkter, naar man ikke vil karrikere dem; thi selvfolgelig vil ... [Hagerup] ikke en abstrakt fra Livet fjernet Tumlen med retlige Begreber; Begreberne skal empirisk belyses og reguleres gjennem Livsforholdene; og paa den anden Side den teleologiske Forskning, '5’ Sc Frosell, s. 50[. Munch-Petersen, TfR 1904, s. 453 (om E. Tybjerg); Björling, TfR 1904, s. 467 (om L. A. Grundtvig) och Axel Skibstcd, TfR 1905, s. 425 (om N. H. Bache). Så Dalberg-Larsen, TfR 1987, s. 10 och 14. Även Munch-Petersen framförde liknande tankar, och han nämnde uttryckligen, UfR 1901, s. 261, Ussings »aandfulde Skrift» om0rsted. Dubeck, Arbeidsretten, s. 44, har karakteriserat Ussing som »ikke blot ... en dygtig jurist med dyb förståelse for samfundsmxssige forhold, men også lidt af en livsfilosof». >55 Ussing, TfR 1888, s. 272.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=