244 ansåg, att den konstruktiva metodens brister berodde på en ofullständig induktion, gick Aagesen en helt annan väg. Den romerska rättsvetenskapen saknade enligt honom nämligen »en dybere gaaende Undersogelse af det, som er Kilden for al Ret, nemligen S^edelighedsideens eller rettere Retsideens Fordringer». De romerska juristerna hade stått främmande för »[d]en filosofisk-dogmatiske Metode», vars uppgift var att visa, »hvad der er Retsideens Fordringer med Hensyn til de forskjellige menneskelige Livsforhold, der falde indenfor Retssfasren, og deraf igjen at udlede de almindelige Retsprinciper, der i deres indbyrdes Begrasnsning atter fore til Retsreglerne». Denna visserligen svåra metod, somi Danmark »med saa stor Held har va;ret repr^esenteret af afdode Bornemann og efter honom af Goos», var den, »der alene formaar at fore til sikker og fuld Erkjendelse af Sandheden», medan de romerska juristernas metod däremot lätt hade lett till bristfälliga abstraktioner.Aagesen baserade sin egen deduktiva metod på det från Goos’ rättslära hämtade begreppet »Samfundsprincipet». I de inledande avsnitten av föreläsningarnai förmögenhetsrätt redogjorde Aagesen utförligt för begreppets betydelse för rättsreglerna inom olika rättsområden; 150 han talade också om »et Samfundshensyn, nemlig Trangen til Omsastningens Sikkerhed» och om »Samlivets og det borgerlige Samfunds Tarv».i5i Aagesens »det borgerlige Samfunds Tarv» får en läsare att tänka på en av 0rsteds grunder för den oskrivna ’naturliga rätten’: »der borgerlige Livs Tarv» (del II, s. 293). Det i dansk doktrin allmänna betonandet av samhällets behov och intressen gick tillbaka till 0rsted, medan man naturligtvis fick ett välkommet tilläggsargument i Jherings sena produktion med påståendena om rättens ändamål och olika, med varandra stridande intressen. 0rsted hade däremot tagit avstånd från en naturrätt i formav en rättsmetafysik, sommed hjälp av ett aprioriskt begrepp ordnade hela rätten efter en enhetlig princip (del II, s. 290), en definition av naturrätten, sominte helt utan skäl kunde användas också på Goos’ och Aagesens metod. Redan Bornemann hade tagit i bruk en filosofisk och systematisk metod, medan Goos och Aagesen fattade intresse för begreppsbildningen. Resultatet hade en djup förankring i den danska rättsvetenskapens metodtradition, medan den sedd med tyska eller tyskskolade ögon kunde betecknas som en »Zwitterding», en blandning av en konstruktiv, begreppsbildande, systematiserande och av en samhällsförhållandena beaktande, teleologisk och såtillvida ’naturrättslig’ rättsvetenskap. Det viktiga arvet från 0rsted visade sig också i att så gott som alla forskare gärna använde sig av honnörsordet »realistisk». T.o.m. Goos kunde i ett brev till v. Liszt år 1889 beteckna Aagesen, Romersk Privatret I, s. IV. Aagesen, s. 20-79. Betecknande nog inledde Aagesen den långa framställningen med att citera Windscheids påstående, att det inte fanns någon rättsordning, somskulle ha infört den absoluta individualismens princip i förmögenhetsrätten. ’5' Aagesen, s. 25 och 68. 150
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=