243 nemrigtigAnalyse at fremdrage Begrebernes rige Indhold».*"^^ Det somM0ller kallade »analys» var i själva verket kärnan i den konstruktiva riktningens metod. Det är dock klart, att dryftandet av frågan om Aagesens och Goos’ eventuella sympatier för denna riktning inte enbart kan stanna vid Dahls karakteristik, ett uttalande i en nekrolog med en sådans alla begränsningar och vinklingar eller ens vid samtida andra författares åsikter. Aagesen tog aldrig expressis verbis ställning till sin egen metod, men däremot kan man finna ett metoduttalande i hans inledningsanförande i föreläsningarna i romersk privaträtt. Aagesen tog nämligen ställning till behovet av romersk rätt i undervisningen i Danmark, vilket enligt honominte berodde på de romerska juristernas vetenskapliga förträfflighet; det vore nämligen »urigtigt at betragte den romerskeJurisprudens som Idealet for al Retsvidenskab». De romerska juristernas förtjänst hade legat »i deres Evne til af en Rarkke af enkelte Tilfxlde at udlede almindelige Retsregler og Retsbegreber og udtale disse i en klar, skarp og anskuelig Form, og endelig i deres Evne til med logisk Stringens at indordne det enkelte Tilfa:lde under den almindelige Retsregel». De hade gått »fra det enkelte til det almindelige». Från lösningen av det enskilda fallet »abstrahere de med en beundringsvaerdig Skarphed almindelige Retsregler, som udtales i en sjaslden klar og anskuelig Form, og dern^est vide de igjen med logisk Sikkerhed at indordne de enkelte Tilfaslde under de saaledes abstraherede Regler». Denna metod, »som er fulgt af de romerskeJurister og efter dem afen uendelig Rnekke af Videnskabsma;nd» (kurs. här), innehöll dock faran för bristfälliga abstraktioner. Det förekommycket ofta, att några fall »iovrigt ere ensartede, men at en vis Kreds af dem dog i en enkelt Retning frembyder en Forskjellighed, som i retlig Henseende er af en afgjorende Betydning og derfor maa fore til en forskjellig retlig Behandling». Då ’normalfallen’ var de oftast förekommande i det praktiska livet, förbisåg man lätt undantagen, och den uppställda regeln kom att omfatta också de fall, somden inte passade in på.’'^^ För de romerska juristerna hade denna brist varit »mindre stodende» än i senare rättsvetenskap, eftersom de hade fäst förhållandevis liten vikt vid den systematiska behandlingen. Abstraktionen hade för dem närmast fungerat som ett kort bevis för riktigheten i avgörandet av det enskilda fallet, medan den i verkligheten inte innehöll något bevis; »det er kun ad empirisk Vej, at man er naaet til Retsreglen, og dennes rationelle Grund staar endnu beständig uforklaret». Jag kan här inte ta ställning till frågan, i vilken mån Aagesens karakteristik av den romerska rättsvetenskapen kan anses vara historiskt korrekt. Däremot är det uppenbart, att Aagesens skiss i mycket motsvarar Hagerups senare referat av den konstruktiva metoden inklusive dess svaga sidor. Medan Hagerup 148 Mollcr, Tinglysning, s. 580 f. Aagesen, Romersk Privatrct I, s. III ff. Aagesen, Romersk Privatret I, s. VI f. 146 148
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=