239 tämligen ohöljt politiska uttalanden. ’Opolitiska’, neutrala och aprioriska begrepp somgrund för en konstruktion hade Chydenius ingen sympati för: »De juridiska begreppen hafva icke ... från doktrinens höjder sänkt sig ned i rättslifvet, utan vetenskap och lagstiftning hafva genomanalys af lifvets företeelser utbildat sina begrepp och präglat dess uttryck till termini tecnici.»'^^ Chydenius betonade å andra sidan kraftigt domarens bundenhet vid lag, och framhöll, att den förhärskande åsikten i tysk doktrinfortfarande var, att de fall, »hvilka icke inbegripas under lagens uttryckliga stadganden, [bör] bedömas enligt dess ur dessa genomlogisk konstruktion härledda allmänna grundsatser; hvarje lag, omoch till sitt yttre bristfällig, innehåller rätt tolkad, ett fullständigt systemav normer, somgifva svar på alla frågor». Trots att den finländska civilrättslagstiftningenvar betydligt mera bristfälligän den i Tyskland, hade det »aldrig ens ifrågasatts, att ej domarenvore skyldig, att följa lagens grundsatser äfven där dessa icke uttalats utan måste vinnas genomtolkning». Denna tolkningvar logisk, men ledning kunde också erhållas genomatt ta hänsyn till »det sociala ändamål af etisk, ekonomisk eller annan art, hvilket lagen tydligen har för sig uppställt». I likhet med andra nordiska jurister konstaterade även Chydenius, att »[i] själfva verket bör ju äfven den juridiska konstruktionen städse, där ej dess resultat äro alldeles oomstvistliga, pröfvas genomsådan ändamålsbetraktelse».*^^ Frans Oskar Lilius’ artikel »Katsaus päävirtauksiin XIXinnen vuosisadan oikeustieteessä» (Översikt över huvudströmningarna i 1800-talets rättsvetenskap; 1904) har i finsk rättshistorisk forskning betecknats som ett tidigt och ovanligt angrepp på den konstruktiva riktningen.*28 I själva verket är artikeln ett sammandrag av, förutom tysk litteratur, framför allt Ebbe Hertzbergs (se även 5.2.) och Hagerups artiklar i TfR, vilket Lilius själv framhöll, och kritiken av den konstruktiva riktningen återger Hagerups åsikter.*29 Beträffande den finländska rättsvetenskapen klandrade Lilius främst en ordagrann tolkning av 1734 års lag, ’alldeles somomdenna vore någon av förra årets förordningar’. Kritikens adressat är uppenbar. Då Lilius några år senare presenterade Fuchs’ (se ovan) kritik av den konstruktiva riktningen, konstaterade han att denna trots ensidighet och överdrifter innehöll mycket riktigt och tankevärt, medan frirättsskolan, ’den sociologiska riktningen’, däremot inte lämnat nämnvärda positiva bidrag till den juridiska metodens utveckling.*^* Lilius tröstade sig denna gång med att den finländska domarkåren hade föga intresse för och förmåga till konstruktioner: man dömde efter ’rätt och skälighet’ och skrev först i efterhand domsmotiveringarna med lämpliga lagrum! *^2 Chydenius, Tolkning, s. 6. Chydenius, Naturrätt, s. 28 ff. Kangas, Uppkomst, s. 89 not 23; Klami, s. 49 och 127. Lilius, LM1904, s. 81 not 1 och s. 92. Lilius, LM1904, s. 93. '■’> Lilius, LM 1910, s. 142. ■ Lilius, LM 1910, s. 146 f. 130 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=