237 grundsatser klargöras, hvilka uttalas eller framgå af nämnda lagbud. Det andra ledet i undersökningen blir att sedan tillse, omoch i hvad mån en allmän ogiltighetslära kan afvinnas de erhållna resultaten.»**^ Undersökningen inleddes med en definition av gränserna för begreppets tillämpningsområde, och »[ajnnorledes än för en bestämd positiv rätt» kunde heller inte en viss »begränsning af ogiltighetsbegreppet häfdas ...».**7 I argumentationen var hänvisningar till »tankelagarne» och »rättsärendets väsen» användbara.*’^ Ett senare stadgande klandrades för systemvidrighet, därför att »laginnehållets enhet brytes».**^ Julian Serlachius förutsatte ju, att 1734 års lag bildade en systematisk helhet. Det vore frestande att betraktaJulian Serlachius som en representant för den konstruktiva riktningen i dess extremaste form, ominte redan vissa påståenden i artikeln om ogiltighetsläran i 1734 års lag visade, att han ingalunda var den verklighetsfrämmande begreppslärde, somman i Finland kunde påstå. Han var nämligen främmande för den ’teknokratiska’ rättsvetenskapliga positivism, som var en viktig beståndsdel i den konstruktiva metoden. Den »höga etiska grundåskådning, som gifvit prägeln åt 1734 års lag», var förpliktande för lagskiparen. Serlachius hänvisade till domarreglernas »en god domare är bättre än en god lag», och nästan i frirättsskolans anda krävde han, att man inte fick acceptera »det af lag formellt tillåtna», om det »enligt lagens grundåskådning bör ogillas» och att »sålunda en pröfning i det konkreta fallet icke kan undvaras efter måttstocken af hvad en rättrådig och stort tänkande man och tillika förståndig domare finner rätt, hvad heder och tro kräfva» (se även nedan 1.4.2.).*2° Ännu mera oväntad är motiveringen för avvisandet av den relativa eller ensidiga nulliteten: »Bestämmande måste vara reala synpunkter och den ordning för de mänskliga intressenas skyddande, som i den positiva rättens systemkommit till uttryck.» Även »ett allmänt realt motiv, nämligen nödvändigheten att vinna rättssäkerhet» var ett användbart argument.*2* Julian Serlachius hade avslutat artikeln om bolagens juridiska personlighet genom att avvisa uppfattningen av aktiebolagets rättspersonlighet med ett fortfarande aktuellt argument: »En sådan uppfattning erbjuder den enskilde ett tillfälle, som inte lämnas obegagnadt, att överflytta den billiga hänsyn, de moraliska och sociala plikter, dem han i sina egna förhållanden icke anser tillständigt att undandraga sig, på det opersonliga bolaget, hvars sysslomän såsom företrädande annan mans rätt icke få hafva hänsyn till annat än hvad bolagets rätt kräfver och sträng rätt tillåter. *■<* Julian Serlachius, JFT 1902, s. 3. '*^ Julian Serlachius, JFT 1902, s. 2 f. Julian Serlachius, JFT 1902, s. 29 f. Julian Serlachius, JFT 1902, s. 34 f. Julian Serlachius, JFT 1902, s. 42 f. ‘2* Julian Serlachius, JFT 1902, s. 29 f. 118 120
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=