231 Montgomery anknöt själv rättsvetenskapen till »de empiriska vetenskaperna» genomatt citera Jeremy Bentham: »Icke ur böcker i rättsvetenskap ... har jag funnit mönster för methoden, utan fastmer i arbeten öfver fysik, naturalhistoria och medicin. Hvad jag har funnit hos Tribonianus, Collegi Blackstone ... eller Pothier är ganska föga. Nyttigare hafva Hume, Linne, Bergen och Cullen varit för mig.» Montgomery ansåg vidare, att om man ville »uppfatta rättsordningen sådan den är d.v.s. rättslifvet, och icke blott dess i lagböckerna eftergjorda bild», så kunde man påstå, att »ett förfaringssätt liknande det somvid studiet af växt- eller djurorganismer följas säkrast leder till målet». Liksom senare i Hagerups framställning skedde även hos Montgomery en glidning från den egentliga historiska skolan till den konstruktiva riktningen. Trots den ’empiriska’ utgångspunkten var den av Montgomery förordade metoden en systematisering av rättssatserna och en logisk begreppskonstruktion. Han frågade sig, hur man kunde komma »ifrån lagstiftarens verk, rättssatserna till vetenskapens verk, begreppen», och svaret var entydigt: »Genomen logisk operation motsvarande den hvarigenomsammansatta kroppar förvandlas till deras enkla beståndsdelar. Man har sagt lagstiftaren lemnar oss sammansatta kroppar att omedelbart användas i lifvet, hvaremot vetenskapen företager en analys af dessa kroppar, för att derigenom få de elementer, hvaraf begreppen bildas.» Lagstiftaren handlade också riktigast, då han avhöll sig från »begreppsbestämningar, hvilka sällan blifver varaktiga, emedan lifvet icke låter sig af dem bindas». Systematiserandet innebar enligt Montgomery »i afseende å rättens innehåll ett tvåfaldigt framsteg». För det första blev rättens innehåll »närmare bestämdt, förenkladt och återfördt till vissa ledande grundsatser», och för det andra kunde man genom systematiserandet erhålla nya rättssatser. Då den vetenskapliga analysen visade, att »en mängd till utseendet heterogena rättssatser i sjelfva verket äro bildade ur samma elementer, de sålunda låta sig reduceras till en enda bestämning ...», erhöll vetenskapen i stället för en mängd olikartade rättssatser »ett lättare öfverskådligt antal begreppbestämningar medelst hvilka hon åter kan konstruera de enskilda satserna». Viktigare var, att de »vunna elementerna låta derjemte förena sig till nya begrepp, hvarmed rättens innehåll sålunda riktas». Då man t.ex. på grund av de i lagen uttalade rättssatserna definierade begreppet handfången pant som »en persons rättighet till en fremmande sak», så kunde man ur detta begrepp härleda bl.a. rättssatsen, att panträtten upphörde, om panthavaren förvärvade äganderätten till pantobjektet. Denna sats uttalades inte uttryckligen i lagen, och ändå tvekade enligt Montgomery ingen att ge den »samma kraft som egentliga lagbud», därför att den Montgomery, Inträdesföredrag, s. 28. Montgomery, Inträdesföredrag, s. 32 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=