5 avgränsad yrkeskår. Detta kom till synes t.ex. i att man nu började publicera särskilda juristmatriklar i Sverige och i Finland, dvs. i de länder, där juristernas utbildning och status länge hade släpat efter läget i Danmark och i Norge. För den rättsvetenskapliga litteraturens del betyder detta, att litteraturen nu kan avgränsas med hjälp av författarnas utbildning: i denna del beaktas endast sådan litteratur, somskrivits av personer med juridisk examen. Denna regel har dock ett undantag: klart rättshistoriska arbeten har i vissa fall noterats oberoende av författarens vetenskapliga utbildning. Såsombekant produceras än i dag en betydande och viktig del av den rättshistoriska litteraturen i Norden av yrkeshistoriker utan juridisk utbildning. Gränsdragningen underlättar däremot behandlingen av den statsrättsliga/statsvetenskapliga och den rättsfilosofiska litteraturen. Å andra sidan har jag inte tagit med all av jurister skriven litteratur med rättsvetenskaplig anknytning. Såsom det redan har konstaterats i del II (s. 21 ff.), var förbindelsen mellanjuridik och politik mycket intimpå 1800-talet. Det finska uttrycket »laki on niin kuin se luetaan» (’lagen är sådan somden läses’) bildar en förträfflig rubrik för en stor del av den juridiska 1800-talslitteraturen med aktuell anknytning och politisk tendens. Denna litteratur, med ett utmärkt finländskt uttryck kallat ’rättskampslitteratur’, är ett viktigt material för undersökningar i politisk historia, med saknar större intresse för en framställning av rättsvetenskapens utveckling, naturligtvis med undantag av det faktum, att själva litteraturen visar, vilket värde man tillmätte juridiska argument i allmänhet. I del II utelämnade jag främst den danska litteraturen från och med 1840-talet ombehovet av förändringar i statsskicket och omSlesvigs statsrättsliga och historiska ställning. I denna del noteras endast i förbigående den juridiska debatten i Norge och i Sverige före år 1905 omunionens rättsliga natur och den av finländska jurister under juridikens täckmantel förda polemiken med ryska rättslärda och historiker om grunden för Finlands autonoma ställning inomdet ryska kejsardömet. Nationalekonomisk litteratur skriven av jurister har helt förbisetts. Inte heller i övrigt har det på grund av litteraturens omfattning varit möjligt att hålla litteraturavsnitten lika heltäckande somi tidigare delar, och mindre arbeten och artiklar samt i synnerhet praktiska arbeten för allmänheten (’lekmannajuridik’) behandlas endast exempelvis. A andra sidan noteras de viktigaste av de vid denna tid redan vanliga och ofta utförliga recensionerna, framför allt i TfR. Man kan förutom om en professionalisering även tala om en långtgående specialisering under den här behandlade perioden. Redan de juridiska fakulteternas utveckling med ämnesbundna professurer (se I 2.1.) gjorde en specialisering nödvändig för dem, somsiktade på en akademisk karriär. 0rstedvar det sista universalgeniet inom nordisk rättsvetenskap, och redan det sena 1800talets rättsvetenskapsmän kan ofta förses med en benämning som visar deras
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=