227 tiv Ret og Retsanvendelse» med underrubriken »Bidrag til Belysning af den nyere Diskussion omRetskilde-Problemet og den möderne Friretsbevasgelse» (TfR 1915, s. 16-77) fick den konstruktiva metoden endast ett ringa utrymme, och Hagerup ställde sig positivt till intressejurisprudensen (i artikeln från år 1888 betecknad som en del av den fördömda sociologiska rättsteorin), om också inte till frirättsskolan/"* Dalberg-Larsen, somi motsats till Slagstad i sin uppsats »På gensyn med en klassiker. Francis Hagerups ’Nogle Ord omden nyere Retsvidenskabs Karakter’ i historisk og aktuel belysning» endast analyserar inledningsartikeln från år 1888, betecknar Hagerups riktning som formallogisk eller dennes rättsvetenskap som en »autonom formalvidenskab». Därför kan Dalberg-Larsen inte heller förstå, varför Hagerup hyllade den historiska skolans intresse för förhållandet mellan rättsutveckling och samhällsutveckling, och han betecknar det som »en art logisk kortslutning», att Hagerup förkastade den sociologiska skolans program, som på många punkter var densamma som den historiska skolans.Hagerup intog dock, såsom ovan visats, en ’praktisk-teleologisk’ ståndpunkt inomden konstruktiva riktningen och avvisade rent logiska tolkningar, som ledde till orimliga resultat. Samtidigt som han betonade, att hela rättsstoffet vilade på både ekonomiska och etiska principer, åskådliggjorde han den ovan refererade skillnaden mellan rättsvetenskapen och samhällsvetenskaperna i en av Dalberg-Larsen som»tr^ffende» framhållen sats: »Den hele Retsorganisme tjener visse ekonomiske og etiske Formaal, men er i sig selv hverken okonomisk eller etisk, men en Rcckke Gramdsebestemmelser for den menneskelige Handlefrihed eller de menneskelige Interesseomraader, hvorfor det netop er Gr^ndsernes, ikke det begrandsedes Karakter, der her kommer i fortrinsvis Betragtning.»^^ Det bör än en gång framhållas, att Hagerup främst ansåg den sociologiska teorin utgöra ett hot mot rättsvetenskapen som en självständig vetenskapsdisciplin. Var då Hagerups installationsföreläsning/artikel så banbrytande i Norge? Fredrik Stang, som knappast var den lämpligaste personen att värdera Hagerups livsgärning, påstod i nekrologen i TfR 1922, att Hagerups angrepp på Schweigaard hade väckt förargelse. I nästan försåtliga ordavändningar framställdes Hagerup somden unge rabulisten, som oförsynt angrep den forskare som norsk rättsvetenskap hade så mycket att tacka för: »Var han [=Hagerup] mere end gja^rdesmutten på örnens ryg?»^^ Omkritiken i installationsföreläsSe Hagerup, TfR 1915, s. 36 och 64 ff. Även Kristen Andersen framhåller, SvJT 1945, s. 428 och 430, olikheterna i Hagerups åsikter år 1888 och år 1915. Dalberg-Larsen, TfR 1987, s. 13 och 19. Hagerup, TfR 1888, s. 58. Stang, TfR 1922, s. 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=