226 Hagerup betonade lagtolkarens bundenhet vid lagen, han tog avstånd från en deduktion utgående från allmänna principer och avvisade begreppskonstruktionens produktiva funktion. Man kan också fråga sig, varför en författare, somvärnade omjuristernas medverkan vid rättsbildningen, skulle anse det befogat att klandra den hos norska praktiskajurister »raadende aandlose og overfladiske Kultus med Hojesteretsdomme og Praejudikater», somhade verkat »i hoi Grad hemmende for Videnskabens friere Bevsegelse».^* Dettayttrande liksom påståendet om de av lagstiftaren oberoende rättsbegreppen och principerna visar ett av artikelns huvudsyften: försvar för rättsvetenskapens autonomi och status somvetenskap mot angrepp i Kirchmanns anda.^^ Slagstad talar om Hagerups »rettspositivisme» som »det möderne gjennombrudd i jussen», och jag är i stort sett enig med honom om hans tolkningar, även omSlagstad i högre grad betonar det teleologiska, ’regelutilitaristiska’ draget hos Hagerup och inte anser, att Hagerup bekymrade sig om rättens (alltså inte rättsvetenskapens) autonomi.Slagstad anser, att Hagerup var ense med Jhering omdennes senare huvudtanke »Der Zweck ist Schöpfer des ganzen Rechts» och själv betraktade »rettens ’oiemed’» som ett centralt begrepp,^! medan jag å min sida anser det uppenbart, att Hagerup, trots sina sympatier för Jhering, dock även hade vissa förbehåll, då det var fråga omdennes senare produktion. Det var av allt att döma också med en viss lättnad, som Hagerup kunde hänvisa till Jherings »ret treffende Billede» om»den rent juridiske Undersogelse af Retsstoffets Struktur» som»Retsforskningens Anatomi eller Statik» och omden sociala teorin, »den filosofisk-statsokonomiske Undersogelse af de Krasfter, der frembringer dette Stof» som »dens Fysiologi eller Dynamik»,och därigenom få ett stöd för den regelcentrerade rättsdogmatiska delen av rättsvetenskapen. Nyansskillnaderna mellan Slagstads och mina tolkningar torde också bero på att Slagstad betraktar Hagerups hela produktion som en helhet, medan jag i detta avsnitt omHagerup somportalfiguren för den konstruktiva riktningen i Norden har analyserat hans två artiklar från åren 1888 och 1893. Slagstad har inte i nämnvärd grad beaktat förändringarna i Hagerups åsikter, någonting somju också underlättats av att Hagerup själv har betonat kontinuiteten i sitt tänkande.73 I den omfattande artikeln »Nogle Ord omForholdet mellemposiHagerup, TfR 1888, s. 16. Så även Modéer, s. 206: Hagerups artikel var »en kraftfull plädering för rättsvetenskapen som en vetenskap». Se Slagstad, s. 60-77. —KristenAndersen har, SvJT 1945, s. 429, ifrågasatt även Hagerups »positivism», men han betecknar också (s. 430) Viggo Bentzon som »en av de tidligeste og mest talentfulde motstandere av positivismen». Slagstad, s. 65 f. Hagerup, TfR 1888, s. 58. Se t.ex. Hagerup, TfR 1915, s. 19, 19 not 4, 62 och 64. 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=