225 metod utan metafysik och utan påståenden om konstruktioners produktiva funktion, som man kan hitta i Windscheids arbeten. LiksomWindscheid ansåg även Hagerup, att begreppskonstruktionen hade en närliggande praktisk uppgift; säkerheten i rättsanvändningen. »Kun den der sikkert behersker de element^ere Retsregler, forstaar ogsaa sikkert at bedomme deres Indflydelse paa Forholdet og ’anstille det Regnestykke, hvis Facit angiver Forholdets Bedommelse’ (Windscheid)».Man kan säga, att Hagerup företrädde en ’nordisk variant’ av den konstruktiva riktningen. Denna variant var långtifrån opåverkad av den realistiska traditionen från 0rsted och Schweigaard och var lämpad för ett samhälle med en fungerande lagstiftare, med en lagstiftning av åtminstone delvis nytt datum och med en enhetlig rättspraxis.^"^ I Norge fanns det därför inte i samma grad behov för den rättsproducerande och -filtrerande metod, somi Tyskland var så nödvändig framtill stiftandet av BGB. Hagerups inledningsuppsats i TfR torde vara den flitigast tolkade enskilda artikeln i nordisk rättsvetenskapshistorisk forskning. I Norge har man försökt sätta in uppsatsen i ett inrikespolitiskt sammanhang, medan övriga nordiska forskare närmast har beaktat rent rättsvetenskapliga frågor. Den norska debatten bygger på det faktum, att Hagerup skrev sin artikel vid en tidpunkt, då riksrättens dom, parlamentarismens genombrott och hoyres nederlag år 1884 var i färskt minne, och de konservativa juristerna befann sig i en försvarsställning. Detta har fått Jens Arup Seip att tolka Hagerups åsikter om »et system utledet av grunnleggende prinsipper» som ett politiskt ställningstagande, ett försök att rädda rättsvetenskapens och byrokratins autonomi mot den frambrytande parlamentarismen och som en teori för jurister, som var rädda för att förlora sin makt.^^ Seip har inte förblivit oemotsagd, och Rune Slagstad har redan på 1980-talet påstått, att Seip gjort sig skyldig till en »politisk reduksjonisme» och att man måste tolka Hagerups artikel från en internt rättsvetenskaplig synvinkel. Detta är uppenbarligen riktigt, och Seips analys kan närmast betecknas somett extremt exempel på hans metod, som av Slagstad träffande kallats en ’misstankens hermeneutik’,^^ ett försök att hitta dolda politiska motiv bakom doktriner och teorier. Redan en genomläsning av Hagerups artikel visar det felaktiga i Seips tolkning, eftersom Hagerup med stor omsorg skrotade ner alla de vapen, som den tyska konstruktiva riktningen hade försett juristerna med. Hagerup, TfR 1888, s. 42 f. Se även Windscheid, s. 63. Hagerup målade visserligen själv, TfR 1894, s. 34 f., upp en dystrare bild: »... de righoldige romerske Retskilder gav Forskningen et Grundlag af positivt Lovstof» i Tyskland, medan man i Danmark och Norge blivit lidande av de »sparsamme legale Holdepunkter». ^■5 Seip, s. 227. Slagstad, NNT 1985, s. 62; Slagstad, s. 73. Slagstad, NNT 1985, s. 57. 16
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=