223 andra ville »skyde den teleologiske Side ved Retsreglerne i Forgrunden og vassentlig hente Begrebsbestemmelsen for de subjektive Rettigheder fra den Interesse, somderigjennemer beskyttet». Jherings ansvar för detta krav kunde inte förnekas. Jhering, som »paa en Maade er en Masrkesmand for den konstruktive Retsdogmatik, hvis Teknik han har udviklet med beundringsvzerdig Klarhed, og hvis Metode han praktisk har anvendt i en Raskke tildels epokegjorende Afhandlinger», var samtidigt den somi »Zweck imRecht» hade givit »det masgtigste Stod til den Retning, der netop har sat sin Opgave i den fuldstasndige Afskaffelse af hin Retsdogmatik». Hagerup tröstade sig dock med att den sociologiska rättsteorin hade få anhängare i Tyskland och att dessa främst representerade statsrättsvetenskapen, »hvor den juridiske Metode endnu er forholdsvis mindst udviklet», varefter han kom med ett slutgiltigt avfärdande: »Sine fleste Tilhasngere har denne Retning- karakteristisk nok - i Rusland.»^7 Det var den ungeJhering, banerföraren för den konstruktiva riktningen i sin extrema form, som trots fel och brister hade Hagerups sympati. Även Carl Ussing, som skrev ett genmäle i TfR, betraktade Hagerup som en entydig representant för den konstruktiva riktningen (se nedan 1.1.3.). Hagerup ansåg också själv sammanfattande, att »Begrebsdannelsen og den systematiske Begrebsudvikling» var »uundvasrlig» för den rättsdogmatiska forskningen. Hagerup betraktade själv sin kritik av den konstruktiva riktningens överdrifter som en kritik inifrån: ett opererande med »tomme logiske Kategorier» hade i verkligheten ingen »nodvendig Sammenh^eng med den konstruktive Metode».59 Även omHagerup i många avseenden kan betecknas som en ’realist’ och en renodlad ’rättspositivist’, så finns det i artikeln från år 1888 också mera traditionella uttryck för den konstruktiva riktningens tankar. Trots framhållandet av rättsbegreppens föränderlighet ansåg Hagerup dem dock ha en oföränderlig kärna. »Saaledes mener jeg da, at jo dybere man tra^nger ind i Retsbegreberne, desto mere vil de vise en Kjerne af universel Betydning. Begreber somEiendom, Pant, Obligation o. s. v. kan vel i Henseende til enkelte Sider skifte Karakter, men det, der udgjor det essentielle ved Begreberne, vil vistnok til alle Tider egne sig til at samle en vis Kreds af retlige Fjenomener. Selve Retsalfabetet vil, for at tale i Jherings Stil, kunne bruges ligeoverfor enhver Retsforfatning.» Därför kunde man tala om »den retsvidenskabelige Forsknings universelle Karakter», men man måste komma ihåg, att denna forskning inte enbart sysslade med begreppen, utan också med »Livsforholde, forsaavidt disse tjener til Grundlag for retlige Bestemmelser». Detta var också för rättsvetenskapen ett Hagerup, TfR 1888, s. 55 f. Se även Dalberg-Larsen, TfR 1987, s. 8 f. 5» Hagerup, TfR 1888, s. 57. Hagerup, TfR 1888, s. 35.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=