222 tyske Retsvidenskab, og hvis Fortjenester af denne jeg aldrig har formaaet at skatte».53 Hagerups förnekande av den konstruktiva riktningens lära om den rättsvetenskapliga konstruktionens primära ställning, formallogiska konstruktioners värde och härledande av nya rättsregler ur begreppens väsen kunde föra tankarna till en katolik, somförnekar dogmerna ompåvens ofelbarhet, jungfru Marias ställning som gudsmoder och helgondyrkan. Man kan med andra ord fråga sig, omHagerup överhuvudtaget kan betecknas som en anhängare av den konstruktiva riktningen, vilket också en del författare har förnekat.Såsom ovan antytts, kritiserade dock Hagerup ännu skarpare andra rättsvetenskapliga riktningar. Den nyare danska rättsvetenskapen anklagades generellt för att ha återupplivat metoden »at deducere Retssa^tningerne fra udenforliggende Principper, dog ikke, som Naturretten fra abstrakte Fornuftpostulater, men fra visse almindelige okonomiske eller ethiske Principper (o: Omsastningens Tarv, Samfundsprincippet, Konservatismens Princip, Princippet om Tro og Love o.s.v.)». I sistnämnda avseende var riktningen »unasgtelig et va^sentligt Fremskridt», men som dogmatisk princip för utvecklandet av den positiva rätten hade doktrinen lika litet berättigande som naturrätten. I detta sammanhang framlade Hagerup också med spärrad text sin rättspositivistiska trosbekännelse: »Grundlaget for enhver Retsdogmatik, enhver videnskabelig Behandling af den gjsldende Ret, kan kunvasre selve de gjeldende Retsregler (Lov eller Siedvane) i Förbindelse med de Regler, som de private Parter selv i Kraft af den dem af Retsordenen indrommede Autonomi har eller efter en förnuftig Bedommelse af vedkommende Retsforhold kan antages at have villet underkaste sig.» Hagerup citerade dessutom Brinz: »Man kan intet vide om Retten uden af Retten».55 Den skarpaste domen fick den nya riktning, som Hagerup kallade »den sociale eller sociologiske Retsteori» och som enligt honom stod »i na^r Sammenhasng med den positivistiske Filosofis sociologi og kan betragtes som en Aflasgger eller Udlober af denne». Denna empiriskt betonade riktningförsökte ersätta rättsdogmatiken genom att förena »Dogme, Historie og Filosofi i en eneste Videnskab».^^ Enligt Hagerup var denna riktning en fara för rättsdogmatiken, även om det fortfarande var oklart, vilken framställningsform den nya riktningen krävde. En del ville avskaffa själva begreppet ’subjektiv rätt’, Hagerup, TfR 1888, s. 279. T.ex. Slagstad, NNT 1985, s. 60 ff. 33 Hagerup, TfR 1888, s. 19 f. 36 Hagerup, TfR 1888, s. 54. Hagerup avslutade, TfR 1888, s. 276, svaret till Ussing med påståendet, att han ingalunda hade angripit »denne sociale Retsteori i sig selv, men alene det Overgreb, hvori enkelte af dens Tilha:ngere gjor sig skyldig, naar de krxver, at den skal helt aflose Retsdogmatikken og gjore denne överflödig somen sa^regen Videnskab».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=