221 kunde härleda nya rättsregler. Enligt Hagerup fick man inte glömma, »at ogsaa Konstruktionens Vxrd er en relativ, betinget af dens Evne til at gjengive Retsstoffet i en tilgjasngeligere og derfor ogsaa praktisk mere brugbar Form». Jherings fel var, att han hade givit konstruktionen en rättsproducerande funktion. »Konstruktionen kan aldrig gjore mere end forhjaslpe os til en klarere og for den praktiske Anvendelse mere redebon Indsigt i Retsstoffet; og det er en metodisk Feil, hvorimod allerede de romerskeJurister advarer, naar man bygger en Retsregel udesluttende paa konstruktive Grunde ...». Om man t.ex. konstruerade panträtten som en »aksessorisk Sikkerhedsret for en Fordring», var det helt fel om man »deraf vilde slutte, at Panteretten bestaar ogsaa, naar Tingen derelinkveres». Sådana följdregler >>flyder ikke af Konstruktionen, men maa selvstasndigt bevises, og hvorvidt de er rigtige, vil netop vaere en Prove paa Konstruktionen». Om lagen redan hade uttalat sig om dessa följdregler, var saken klar. Omlagstiftningen däremot teg, kunde reglerna endast »proves paa Hensynet til, hvad der er selve Retsinstitutets förnuftige praktiske Oiemed, altsaa paa teleologiske Hensyn». Om konstruktionen ledde till regler, som stred mot sådana hänsyn, var detta ett bevis på dess oriktighet. Hagerup hade inget till övers vare sig för korrigering av lagen med hjälp av konstruktioner eller för rent logiska konstruktioner överhuvudtaget. »Begrebskonstruktionen kan vel lede til en berettiget Kritik af Loven, men aldrig til en Tilsidesasttelse af den.» Med hjälp av »et lidet Florilegium» från den av honom väl kända panträtten visade Hagerup, vilka säregna slutsatser man hade dragit bl.a. utgående från »Panterettens Vaesen», t.ex. då man påstått, att det stred mot både äganderättens och panträttens begrepp, att en ägare kunde ha en panträtt i sin egen sak. Domen var också förkrossande: »Alle disse abstrakte logiske Deduktioner er aabenbart lige saa ubevisende og irrelevante for Sporgsmaalet om, hvad der er gjaeldende Ret, somvi i det foregaaende fandt de samme Betragtninger uden Vasrd ved Sporgsmaalet de lege ferenda.»^^ I den nämnda nekrologen utsattes den »ensidigt formallogiske Retsskole» i Tyskland för en bredsida. Puchta, »som ogsaa har ovet en betydelig Indflydelse paa Jhering», var enligt Hagerup den huvudskyldige, och när man senare förknippade denna riktning med Windscheid, »er det forsaavidt med Urette, somdenne selv, ialfald i Principet, skarpt nok har fremhasvet Ensidigheden ved denne Retning og betonet, at Begrebskonstruktionen ikke kunde tilstedes for dennes egen Skyld, men kun somMiddel til 0iemedet».5^ Hagerup hade sist och slutligen samma inställning till den tyska filosofin somSchweigaard hade haft. I svaret till Carl Ussing sade sig Hagerup »med Gl^ede ... hilse den Dag, da det lykkedes en paa empirisk Grundlag opbygget Retsteori at aflose den siden Kant og Hegel herskende aprioriske Retsfilosofi, hvis Gjengangere endnu spoger sasrlig i den Hagerup, TfR 1893, s. 14 f. Hagerup, TfR 1888, s. 34 f. 52 Hagerup, TfR 1893, s. 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=