220 ett rättsförhållande krävde också, att man undersökte, »hvilkepraktiske Resultater dets Henforelse under den ene eller anden Begrebskategori vil medfore» och omresultaten »umulig kan antages at stemme med Lovens eller Parternes Hensigt, saa er Konstruktionen feilagtig»d^ Hagerups egen definition av den konstruktiva metoden öppnade den tyska riktningen för kritik. »For det forste har man paa Forhaand gaaet ud fra, at alle mulige Retsregler og Retsinstituter lod sig ’konstruere’ - lod sig indrubricere under visse paa Forhaand givne Retsbegreber.» Då man inte hade velat erkänna, att detta i många fall inte hade lyckats, avvisade man också ofta »ved den rent legislatoriske Droftelse omInforelsen af denne eller hin Regel Livets Behov fra sig». Man frågade med andra ord i första hand inte efter, »om en Regel var nyttig og opfyldte et bestemt Behov, men omden lod sig retsvidenskabelig konstruere», vilket visade på en fullständig missförståelse av den rättsvetenskapliga begreppsbestämningens ändamål. Det var endast lagstiftarens uppgift att ta ställning till en rättsregels ändamålsenlighet, medan den vetenskapliga undersökningen komförst efteråt. Endast omsvårigheterna att ’konstruera’ en rättsregel var ett uttryck för dennas oändamålsenlighet eller oanvändbarhet, kunde också detta beaktas. Oöverensstämmelser mellan nya rättsregler och allmänna rättsbegrepp uppstod i själva verket ofta på grund av en ofullständig induktion, men om så inte var fallet, »saa maa Retsvidenskaben udvide selve sine Begrebskategorier og give det nye Plads i en ny Klasse»."^^ Hagerup delade alltså inte sina tyska kollegers motvilja mot att skapa nya begrepp. Också i detta fall stödde sig dock Fiagerup på tyska auktoriteter. Det var nämligen Jhering, som»i sine senere Skrifter med stor Styrke har hasvdet», att de juridiska grundbegreppen var historiska begrepp, somförändrades med tid och rum. Man fick dock inte tro, att begreppen skiftade på grund av varje förändring i rättsinstituten. »Den anden Vildfarelse, for hvilken den konstruktive Metode har varret udsat, er den at ville tillazgge de rent formale Begrebsdefinitioner retsproducerende Kraft. Dette er i Virkeligheden ogsaa kun Naturrettens Vildfarelse i en ny Udgave. Begreberne som saadanne besidder ligesaa lidt som de absolute Fornuftskategorier eller de ekonomiske og etiske Principper nogen Betydning som Retskilde udenfor og over Loven.» 48 Hagerup tilläde i en fotnot, att också Jhering hade gjort sig skyldig till detta misstag i »Unsere Aufgabe».'^^ I nekrologen över Jhering och Windscheid yttrade sig Hagerup senare med ännu större skärpa mot den av den unge Jhering hävdade metoden att betrakta begreppen som givna storheter, ur vilka man Hagerup, TfR1888, s. 30. Hagerup, TfR 1888, s. 30 f. •** Hagerup, TfR 1888, s. 49. Hagerup, TfR 1888, s. 33 och not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=