219 den nya metoden. Varje vetenskap tenderade enligt sitt väsen mot »det almene, det generelle», och i verkligheten kunde endast »den Forskning, der naar til at opstille mere almene Regler, fortjene Navnet af Videnskab. Abstraktionen er derfor nodvendigvis enhver Videnskab iboende.»"^® Det outsagda var självklart: Schweigaards juridik var ingen vetenskap. Rättsvetenskapsmannens material var den positiva rätten, rättsreglerna, men en vetenskaplig forskning kunde inte stanna vid ett kasuistiskt betraktande av enskilda rättssatser, utan man måste omforma rättsreglerna till rättsbegrepp och påvisa dessas sammanhang och släktskap genom att bilda ett system av dem, vilket redan Savigny hade framhållit."** Hagerup använde också de populära jämförelserna med naturvetenskaperna. När man har lyckats tillbakaföra rättssatserna till vissa allmänna begrepp, »bliver den videre Opgave at underS0ge disse Begrebers almindelige Egenskaber og indbyrdes Forhold paa lignende Maade som Kemikeren undersoger de kemiske Elementers Egenskaber og Affiniteter, og ordne dem efter et paa deres logiske Sammenhasng grundet System af Slasgter og Arter»."*^ Om»Retslivet» eller lagstiftningen skapade nya rättsinstitut eller avtalsformer, var det inte tillräckligt för rättsvetenskapen att konstatera deras förekomst eller att beskriva de enskilda fallen, »men at indfore dem i det almindelige System af Retsbegreber, at bestemme dem, som Zoologen bestemmer en ny Art, Kemikeren en ny Sammensastning»."*^ Senare hänvisade Hagerup också till den av Jhering träffande jämförda »Sammenfoiningen af Retssa^tninger til Begreber med Dannelsen af Alfabetet»."*"* Så långt kunde Hagerups artikel närmast betraktas som ett tämligen ytligt referat och accepterande av den konstruktiva riktningens, i synnerhet den unge Jherings, huvudteser. Det bestående i Hagerups artikel bygger dock inte så mycket på en plädering för den konstruktiva riktningen som på den skarpa, men genomtänkta kritik han riktade inte bara mot Schweigaards analytiskdeskriptiva metod, naturrätten, samtida dansk rättsvetenskap och »den sociale eller sociologiske Retsteori», utan också mot överdrifterna i den konstruktiva riktningens metod. Hagerup framhöll upprepade gånger, att den konstruktiva metoden endast undersökte gällande rätt, »at den ... uvxrgeligenkun har at hente Materialerne til sin Bygningfra det positive Retsstof saaledes som det lever og virker i det praktiske Liv» och att de allmänna begreppskategorierna inte kunde »deduceres a priori, men maa findes ved en empirisk Induktion, hvis Gjenstand dels er de positive Retsregler dels Retslivets praktiske Former»."*^ Konstruktionen av Hagerup, TfR 1888, s. 18 f. ■” Hagerup, TfR 1888, s. 21. ■*2 Hagerup, TfR 1888, s. 23. Hagerup, TfR 1888, s. 25 f. Hagerup, TfR 1888, s. 41. Hagerup, TfR 1888, s. 27; se även s. 29, 44 och 48.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=