218 väsentlig interpretative Vei», framgick klart av »de efter-0rstedske Systemer (Hallager, Gram, Larsen), hvor dybere principielle Unders0gelser ligesaavel som en Tilgodegjorelse af Udlandets Retsforskning omtrent ganske savnes». En ändring hade skett först genomAagesen, vars »vassentligste Betydning for den nordiske Retsvidenskab netop bestaar deri, at han gjorde denne tilgjéengelig for de Impulser, der udgik fra Samtidens europasiske og da séerlig den tyske Retsforskning».Det var inte längre tal om0rsted som banbrytaren i beaktandet av utländsk rätt. Den danska och den norska rättsvetenskapen fram till 1860-1870-talen drogs nu över en kam, då det var frågan om nationell inskränkthet. Redan inledningen till uppsatsen från år 1888 visar, att Hagerups sympatier låg hos den tyska systematiska rättsvetenskapen. Återigen kände författaren ett behov av auktoriteter, nu Savigny, vars jämförande med Darwin enligt Hagerup var mera än »en sogt Aandrighed», eftersomSavigny på »Retsorganismen» hade använt samma idéer som Darwin »paa de dyriske Organismer: Udviklingsbegrebet og den genetiske Sammenhasngs Princip».Hagerup undlät inte heller att påpeka, att också Schweigaard under sina senare år högt hade uppskattat Savigny, i synnerhet dennes »Systemdes heutigen Römischen Rechts». Savignys förtjänst var naturligtvis den historiska metod, som, vilket Hagerup helt riktigt konstaterade (se del II, s. 234 ff.), under den norska rättsvetenskapens första skede hade väckt föga intresse hos juristerna.^* Då metoden sålunda förankrats hos Savigny, skedde det emellertid i Hagerups framställning en intressant förskjutning från ’den historiske Metode’ via ’den synthetiske Metode’, som på ett ställe t.o.m. kallas ’analytisk’, och ’den synthetiske eller konstruktive Metode’ till ’den konstruktive Metode’.^’ Med stadig anknytning till auktoriteterna kunde Hagerup så gå över till att framställa sin egen metodologi. Den historiska metoden hade visat rätten »saa at sige i dens Naturbundenhed, dens Udspring og Udvikling, den gj^eldende Rets Sammenhxng dels med udenfor den selv liggende historiske og lokale Forhold, dels med sin egen Fortid», men detta var inte tillräckligt; »... den fulde videnskabelige Erkjendelse krasver ogsaa en Paavisning af Retsstoffets egen indre Sammenhiseng. Retsvidenskaben maa for fuldt at udfylde sin Opgave netop betrasde den Vei, mod hvilken Schweigaard advarede, og betragte Retsreglerne i deres begrebsmsssige og systematiske Sammenhasng». Denna ’syntetiska’ metod hade avlöst den historiska skolan, men det var den historiska skolans koryféer Savigny, Puchta och Keller, somsjälva först gått över till 37 Hagerup, TfR 1894, s. 33. Hagerup, TfR1888, s. 12. ÄvenDalberg-Larsen, TfR1987, s. 14, har noterat Hagerups behov av auktoriteter. Hagerup, TfR 1888, s. 11 not 1. Hagerup, TfR 1888, s. 16. Se Hagerup, TfR 1888, s. 18, 19, 22 och 24.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=