216 det specielle — denne förening av induksjon og deduksjon» förekommedvetet eller omedvetet i all rättsvetenskap, och det karakteristiska för den konstruktiva riktningen var, att den var fullt medveten om denna tankeverksamhet.^^ Också bland de nordiska motståndarna till den konstruktiva riktningen hade kombinationen av induktion och deduktion förespråkare, och kritiken gällde egentligen inte metoden somsådan, utan misslyckade och ytliga tillämpningar, vilkas praktiska användbarhet inte hade testats (se nedan). Castbergs påpekande att först den konstruktiva riktningens motståndare hade medgivit förekomsten av ’rättstomma rum’ visar, att ett fasthållande vid den konstruktiva metoden hade lett till lösningar med en rent fiktiv anknytning till gällande rätt. 1.1.2. Nordiska tankar omden konstruktiva riktningen Det stora nordiska intresset för och beroendet av den samtida tyska rättsvetenskapen har varit föremål för flera rättshistoriska undersökningar (se Inledning). I synnerhet frågan omantipodernaJherings och Windscheids nordiska inflytande har undersökts bl.a. av StigJorgensen och Kjell Å. Modéer. Francis Hagerups inledningsartikel i TfR 1888 är kanske det mest berömda, utförliga och genomtänkta bidraget till frågan omden konstruktiva metodens betydelse, varför det är ändamålsenligt att börja med ett referat av artikeln, trots att den inledde debatten endast i Norge, men inte i Norden i allmänhet.’^ Hagerup framhävde i sin artikel kraftigt den tyska rättsvetenskapen, somhan själv hade en ingående kunskap om, och hans framställning är i hög grad en diskussion med tyska författare, särskilt just med Jhering och Windscheid. Hagerup nämnde själv, att han i första hand tänkte på privaträtten,^^ men uppsatsen är så allmänt hållen, att man kan beteckna den som en framställning av den rättsvetenskapliga metoden överhuvudtaget. Hagerups artikel inleddes av en uppgörelse med Schweigaard och dennes analytisk-deskriptiva metod. Trots de, man kan säga, obligatoriska vördnadsbetygelserna för Schweigaard fann Hagerup föga berömvärt i dennes metod, »en positiv Udredning af de givne Retss^etningar og deres Forhold til de modende individuelle Retsforhold samt en Indtrsengen i selve disse Retsforholds konkrete Natur og Vsesen». Hagerup fann det också beklagligt, att Schweigaard hade funnit all annan rättssystematik än påvisandet av rättssatsernas »fxlles 0iemed ... ikke alene for överflödig, men endog for et Tilbageskridt».^i Hagerup kritiserade Schweigaard i synnerhet för tillbakavisandet av den tyska rättsvetenskapen inklusive den historiska metoden. Schweigaard hade somung på sin studieresa till Tyskland »vistnok med fuld Foie» under intryck ^8 Castberg, TfR 1922, s. 303, 305 och 307. Även Dalberg-Larsen påpekar, TfR 1987, s. 11, att Hagerups konstruktiva riktning var ny endast i Norge. Hagerup, TfR 1888, s. 2. Hagerup, TfR 1888, s. 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=