214 behövde glömma alla teoretiska lärdomar.-’ Ernst Moller konstaterade helt riktigt om ’begreppsjurisprudensens’ popularitet som slagord: »Det har gjort megen Lykke, ikke mindst fordi det intet siger, og fordi det derfor kan benyttes af enhver, der vil tage Afstand fra en almindelig Tankeudvikling, somhan ikke synes om, eller som han ikke asvner eller onsker at folge med Opma^rksomhed.»22 Kritiken av den konstruktiva riktningen fick åtminstone i Tyskland tidvis hysteriska drag, somdå advokaten och anhängaren av frirättsskolan Ernst Fuchs (1859-1929) i sin skrift »Die Gemeinschädlichkeit der konstruktivenJurisprudenz» (1908) betecknade riktningen som en med kverulantsjuka besläktad, psykopatisk företeelse.^^ För sammanfattningen av det sena 1800-talets och 1900-talets kritik av den konstruktiva riktningen kan man med fördel använda sig av Frede Castbergs sakliga och nyanserade provföreläsning för juris doktorsgraden i Kristiania år 1921. Castberg framstod visserligen som en motståndare till den konstruktiva riktningen, men han visade också stor förståelse för de drag i dess metod, vilka enligt honom hade bestående värde. Den konstruktiva riktningens anhängare hade enligt Castberg ofta inlåtit sig på att ’konstruera’ frågor utan praktiskt eller vetenskapligt värde, problem, som i själva verket endast var »formuleringssporsmål». Det var dock värre, att riktningen »ved kritikklose generalisasjoner av den positive retts setninger og deduksjoner fra disse generalisasjoner ofte har levert i hoieste grad uheldige losninger av nyupdukkende, praktiske rettssporsmål». Riktningen karakteriserades alltså av en »livsfjernhet», och personer med intresse och förståelse för det praktiska rättslivet »vil ha vanskelig for å hengi sig til orkeslose spekulasjoner over hvad der ’begrepsmessig’ er en obligasjons ’gjenstand’ ...».^‘^ Den ’moderna’ kritiken av den konstruktiva riktningen hade enligt Castberg medfört tre framsteg: rättsvetenskapen hade blivit »mindre livsfjern», man hade medgivit förekomsten av »rettstomme rum», dvs. problem, som överhuvudtaget inte kunde lösas med hjälp av deduktioner från vetenskapliga generaliseringar eller positiva rättsregler, och man hade börjat framhäva rättsvetenskapens uppgifter inom rättspolitiken, dess plikt att medverka i utvecklandet av rätten.25 Påståenden omden konstruktiva riktningens bundenhet vid logiken och dess världsfrånvändhet har varit seglivade; ännu i Erik Anners’ »Den europeiska rättens historia 2» (1980) ansåg författaren, att juristerna hade varit »begreppens fångar» och att man inte hade tagit hänsyn till vare sig humanitära eller Jhering^ Scherz, s. 9. Moller, Tinglvsning, s. 564. Citerat efter Castberg, TfR 1922, s. 300. Fuchs’ åsikter presenterades redan år 1910 utförligt för finska jurister av Frans Oskar Lilius, LM 1910, s. 141 ff. Castberg, TfR 1922, s. 295 ff. -’5 Castberg, TfR 1922, s. 302.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=