212 begreppen, ’bokstäverna’, på samma sätt som man tog i bruk nya ord för nya uppfinningar, sociala företeelser osv. Inte heller denna jämförelse kan dock förklara vettigheten med de logiskt nödvändiga, men praktiskt helt onyttiga rättssatserna, lika litet somdet är meningsfullt att genomgodtyckliga kombinationer av bokstäver skapa nya ord, sominte har någon användning. Dessa stickprov på den unge Jherings ’naturvetenskapliga’ metod visar, att dess skapare tagit starka intryck av det nya positivistiska vetenskapsidealet, som var en moderiktning just på 1850-talet. Jherings metod var dock inte empirisk, utan en i empirins täckmantel höljd rättsmetafysik. Begreppens och de av dem härledda nya rättssatsernas nödvändighet kunde inte motiveras med vare sig naturvetenskapliga eller filologiskajämförelser. Man har ansett huvudsvagheten i Jherings metod vara, att begreppen behandlades somreella existenser, som kunde undersökas med naturvetenskaplig exakthet.'^ När Jhering på 1860-talet själv märkte svagheterna i sin metod, tog han avstånd från den och ägnade resten av sitt liv åt att undersöka de krafter, somskapade rätten. Jherings och Gerbers rättsvetenskapliga metoder har betecknats somidentiska, men författarna påstod själva, att deras utveckling hade varit självständig och parallell och att likheterna berodde på den gemensamma förebilden Puchta. Gerber utvecklade i själva verket sin metod tidigare än Jhering i »Das wissenschaftliche Princip des deutschen Privatrechts» (1846) och i »Systemdes Deutschen Privatrechts» (1848).*"^ I motsats till Jhering och Windscheid tycks Gerber ha rönt föga uppskattning på privaträttens område i Norden, medan han däremot något mera uppmärksammades inom statsrättsforskningen (nedan 4.3.). Det är därför inte skäl att här närmare gå in på Gerbers metodöverväganden. Det kan dock nämnas, att Gerber helt tog avstånd från ett historiskt framställningssätt. Trots att han uttryckte sin erkänsla för Eichhorns insats, förklarade han senare, att dennes arbeten inte var juridiska; det juridiska låg endast i materialet, medan framställningen var en berättares.Gerber krävde, förutom avskiljandet av det historiska, en analys och konstruktion av det rent juridiska elementet hos rättsinstituten i stället för ett beaktande av de rent faktiska och oväsentliga tillägg, som var så talrika i den tyska privaträtten.*^ I motsats till den rastlöse, ständigt sökande och till överdrifter lätt hemfallne Jhering följde Windscheid lugnt och målmedvetet sin redan i ungdomen utstaFörst nykantianerna (Wilhelm Windelband, 1848—1915, och Heinrich Rickert, 1848—1915) drog en skarp gräns mellan naturvetenskaper och humaniora och ansåg, att de förstnämnda inte kunde vara ideal för de senare; se Eriksson, s. 88 f. '■* Se närmare Bjöme, s. 244 ff. Gerber, s. VII (Aus der Vorrede zur ersten Auflage) och XXII f. (Vorrede zur zweiten Auflage). Gerber, s. XV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=