211 begreppen och den juridiska konstruktionen är full av naturvetenskapliga, men också filologiska liknelser och jämförelser, så att slutresultatet är långtifrån motsägelsefritt. Av Jherings metodöverväganden framgår i synnerhet det behov av en enhetlig, produktiv och lagstiftningen ersättande rättsvetenskap, somfanns i det rättsligt splittrade Tyskland. Jhering försökte visa, hur juristrätten uppstod. Denna skapande konstruktiva verksamhet var enligt honom rättsvetenskapens högre form, medan lagtolkningen var en lägre form av samma verksamhet, ett förstadium till konstruktionen.^ Jhering talade till en början endast omrättsbegreppen, men tog senare i anknytning till Savigny i bruk termen ’rättsinstitut’, och rättssystemet förklarades vara ett system av rättsinstitut (se närmare 1.2.1.). Rättsinstituten, dvs. grupper av rättsbegrepp, var enligt Jhering ett slags verkliga väsen, ’rättskroppar’ {Rechts-Körper), som föddes, gick under, kämpade med varandra osv. Med en naturvetenskaplig metod måste rättsvetenskapsmannen undersöka egenskaperna hos dessa väsen och bilda ett system av dem.^ Med systemets hjälp kunde man hitta nya rättssatser, som aldrig tidigare använts och som kanske aldrig heller skulle få någon praktisk betydelse. Jhering konstaterade själv, att sådana satser fanns till för sin egen skull, de existerade därför att deras icke-existens var en omöjlighet.^ Jhering jämförde upprepade gånger rättsvetenskapsmannens verksamhet med naturvetarens; han talade omrättslig kemi, rättslig konstruktion var naturvetenskap på ett andligt område,^ och rättsliga problem undersöktes och löstes på samma sätt som naturvetenskapen undersökte den specifika vikten hos olika föremål.*® Trots de flitiga jämförelserna med naturvetenskaperna var dock rättsvetenskapen för Jhering uppenbarligen en logisk verksamhet, vilket uppfattningen omde med (logisk) nödvändighet existerande, systemutfyllande rättssatserna visar. Jhering jämförde också rättssystemet och rättsbegreppen med alfabetet och bokstäverna,** och denna jämförelse är den kanske mest lyckade av hans haltande metaforer. Han kunde nämligen själv medge, att rättsvetenskapen inte enbart var naturvetenskaplig forskning, utan också en skapande verksamhet: »Denn die Objekte, deren Natur und Wesen wir zu bestimmen haben, sollen wir selbst erst schaffen».*-^ Genomkonstruktion av rättsbegreppen erhöll man rättens grundelement, och genomolika kombinationer av dessa kunde man behärska nya rättsliga problem. Denna jämförelse var användbar också vid skapandet av nya rättssatser, som var nya ’ord’ skapade med hjälp av de befintliga Jhering 11,2, s. 358 f.; Jhering, Aufgabe, s. 7. ^ Jhering 11,2, s. 360 ff.; Jhering, Aufgabe, s. 8 f. ** Jhering, Aufgabe, s. 15. Jhering, 11,2, s. 335 och 361. Jhering, Aufgabe, s. 15. ” Jhering 11,2, s. 334 ff. Jhering, Aufgabe, s. 10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=