206 klimatet var omöjligt av erhålla myndigheternas godkännande av föreningens stadgar, fungerade klubben till en början somen informell kamratkrets. Efter den första förtrycksperiodens slut bildades år 1906 »Suomalainen lakimiesten yhdistys» (Finska juristföreningen) som en registrerad förening med rättskapacitet. Trots att JFT länge var landets enda juridiska tidskrift, lyste finskspråkiga artiklar med sin frånvaro, med undantag av ett par tilläggshäften åren 1872 och 1878.*°^ Behovet av en finskspråkig juridisk publikation ledde slutligen till grundandet av »Lakimies». Då den finska juristföreningen var oregistrerad, framstod tidskriften till en början som en enmanspublikation med Allan Serlachius som utgivare och redaktör; han bekostade också delvis utgivandet. Förfarandet var i och för sig inte ovanligt, då flertalet av 1800-talets juridiska tidskrifter hade varit enmansföretag (0rsteds tidskrifter, Schmidts »Juridiska arkiv», Naumanns tidskrift, se del II, s. 97 ff. och 194 ff.). Finska juristföreningen övertog utgivandet år 1907, men Allan Serlachius kvarstod som huvudredaktör till år 1917 och innehade ånyo tjänsten från år 1922 fram till sin död år 1935. I sina inledningsord till läsarna hänvisade redaktionen till det länge kända behovet av en juridisk periodisk publikation på majoritetens språk. Redaktionens program var i övrigt det traditionella: man ville sprida kunskap om inhemsk gällande rätt genom artiklar från både privaträttens och den offentliga rättens område samt genom rättsfall från den högsta instansen. Då det gällde förvaltningsrättsskipningen, ämnade tidskriften koncentrera sig på kommunala frågor. Tidskriften skulle också publicera recensioner av vetenskapliga arbeten. Man kunde dock endast i begränsad grad beakta utländsk litteratur och lagstiftning. Allan Serlachius var för »Lakimies» vad Hagerup var för TfR. Man har beräknat, att han stod för 22 % av det egentliga artikelmaterialet under tidskriftens första kvartsekel. Av andra flitiga skribenter kan nämnas redaktionssekreteraren Frans Oskar Lilius, som var huvudredaktör 1917-1922.1°^ Utan Serlachius’ insats skulle tidskriftenuppenbarligen ha lidit av materialbrist under sin första tid. I sin översikt över tidskriftens första decennium klagade Lilius år 1912 över bristen på artiklar.Detta i och för sig vanliga problem kan ha försvårats av språkstriden och det faktum, att majoriteten av juristkåren ännu vid denna tid var svenskspråkig. Trots problemen bestod LM:s tio första årgångar ändå av i genomsnitt 272 sidor.'i° Den första artikeln var Lilius’ Ikkala, s. 8. Se Bonsdorff, s. 4. Ellilä, s. 63 f. LM 1903, s. 1 ff. Ellilä, s. 65 f. Lihus, LM 1912, s. 327 f. Omden kvantitativa utvecklingen, se Ikkala, s. 23 f. 104 106 107 105 107 109 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=