200 finansrätten uppdelad på »Skatterätt» och »Formell finansförvaltningsrätt»; universitetsundervisningen i ämnet syns länge ha inskränkt sig till den sistnämnda. De äldsta framställningarna av finansförvaltningsrätten var samtliga av typen »föreläsningsanteckningar». De första utkomi hektograferad form, »Anteckningar efter Mechelins föreläsningar i Finlands finansrätt» (s. a.; VII+320 s.) somhandskrift och »Anteckningar enligt d:r K. Langenskjölds föreläsningar i Finlands finansrätt» (1888; 388 s.) renskrivna på maskin. Den första tryckta framställningen, »Anteckningar enligt professor R. F. Flermansons föreläsningar öfver Finlands finansförvaltningsrätt, med föreläsarens begifvande utgifna af Gösta Palmgren, I» (1895; [II] +253+V s.; 8:o) består endast av »l:sta Afdelningen, Statens Finansförvaltningsrätt; l;sta underafdelningen. Kronans inkomster». Flermansons föreläsningar inleddes av en definition av ämnet: »Den del af förvaltningsrätten, sombenämnes finansförvaltningsrätt, framställer de rättssatser, i enlighet med hvilka de offentliga myndigheterna handhafva förvaltningen af de för allmänna ändamål erforderliga materiella medlen.» Liksom Palmén skilde Fdermanson mellan kameral- och finansrätten, men redan föreläsningarnas innehåll visar, att indelningsgrunden var olika. Enligt Fiermanson var finansförvaltningsrätten mindre omfattande än kameralrätten, i vilken också ingick t.ex. frågan omprästerskapets avlöning och skjutsväsendet, som inte hörde till finansrätten, utan till de delar av förvaltningsrätten, vilka behandlade religionsvården respektive kommunikationsväsendet.^^ Willgrens »Finlands finansrätt» (1906; XVIII+496 s.; 8:o; 2. uppl. 1932) var den första fristående systematiska framställningen av hela området, men den behandlade på tidstypiskt sätt finansförvaltningen framför skatterätten.®^ De skatterättsliga monografierna är föga märkliga. WilhelmLavonius doktorerade med den till största delen av en »Fiistorik» (s. 1-97) bestående avhandlingen »Om årliga samhällsutskylders uppbörd i Finland» (1873; [IJ + 127 s.; 8:o), och han tävlade samma år om professuren efter Rosenborg med »Om tull-lagstiftningen i Finland» (1873; 172 s.; 8:o), en rent deskriptiv framställK. Langenskiöld doktorerade år 1886 med den korta avhandlingen 88 ning. »Om öfverflyttning af skatt» ([IJ+91 s.; 8:o). Willgrens adjunktsavhandling »Das Staatsbudget, dessen Aufbau und Verhältnis zur Staatsrechnung» (1899; X+137 s.; 8:o) var ett svagt arbete, som ledde till en av de sedvanliga akademiska polemikerna.®^ Boken var tillsammans med Erichs doktorsavhandling Hermanson, Finansfön’altningsrätt, s. 1. Se äv^en Kangas, s. 406 (Edw. Andersson). *** Lavonius hade varit extraordinarie professor i finska vid fakulteten åren 1865-1869, och han höll de första föreläsningarna på finska år 1866 över familje- och förmynderskapsrätt, se Godenhielm, s. 622 och not 77. 8^ Se BIF, s. 634.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=