197 5.7. Statsförfattningsrätten Hela statsrätten framställdes vid denna tid på sin höjd i för allmänheten avsedda skrifter, t.ex. i Ehrströms, Mechelins och Montgomerys »Kort framställning af storfurstendömet Finlands statsförfattning och förvaltning» (1885; [IV] +75 s.; 8:o; finsk övers. s. å.); ämnets känslighet framgår av att skriftenblev indragen. Uppdelningen av rättsområdet kom till synes också i professurernas ämnesområden. Även i den nämnda skriften delade man in statsrätten i statsförfattningsrätt och förvaltningsrätt, från vilken man i sin tur hade avskilt ett nytt rättsområde, finansrätten. Statsförfattningsrätten byggde under hela perioden på de gustavianska grundlagarna. Regeringsformen av år 1772 och Förenings- och säkerhetsakten av år 1789. Grundlagarna var utfärdade under helt andra förhållanden. De var föråldrade och kunde tillämpas endast med hjälp av mer eller mindre godtyckliga tolkningar, men det största problemet var, att man från rysk sida aldrig entydigt erkände deras giltighet. Inte ens under den liberale Alexander II:s tidvar det politiskt möjligt att skapa en ny regeringsform, medan man däremot kunde enas om en mera tekniskt betonad reform, en Lantdagsordning (1869), som i sin tur ersattes år 1906 av en ny, enligt tidens begrepp mycket radikal lantdagsordning med allmän och lika rösträtt även för kvinnor. Mechelin skrev artiklar och översikter över statsförfattningsrätten, men den första utförliga framställningen var »Anteckningar enligt professor R. Hermansons föreläsningar öfver Finlands statsförfattningsrätt, I—IV H.» (1894, 1892-1893; 532+[2] s.; 2. uppl. av I-III 1894-1898; 3. uppl. av I 1917); s.a., enligt titelbladet var »Anteckningarna stenografiskt upptecknade och medelst Remington skrifmaskin utskrifna ...». En tidigare föreläsningsserie »Anteckningar i Finlands grundlagar. Enligt Prof. R. Hermanson’s föreläsningar» (234 s.) hade kommit ut år 1890. Mechelins doktorsavhandling var rent rättshistorisk (nedan 5.11.2.), medan hans specimen för professuren i statsrätt »Omstatsförbund och statsunioner, 1. H.» (1873; 132 s.; 8:o) behandlade ett mera aktuellt tema. Författaren kom dock aldrig in på Finlands förhållande till Ryssland, då texten slutade efter en utförlig framställning av Förenta staternas konstitution (s. 45—132). Mechelin beklagade i förordet, att han på grund av den för specimen snävt uppmätta tiden tvingades ge ut ett första häfte, och han gav samtidigt ett aldrig uppfyllt löfte om en fortsättning. Mechelins statsuppfattning var traditionell, och den första monografin, sombaserade sig på den statsrättsliga positivismens metod Omindragningen av och dispositionen i denna skrift, somjag inte haft tillgång till, se Klinge II, s. 680; BIF, s. 195.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=