194 domstolar», dvs. talrika hovrättsråd hade avskedats och en del senatorer i justitiedepartementet hade avgått i protest mot förryskningspolitiken. Trots alla svårigheter hade Wrede beslutat sig att skriva verket på grund av behovet av en akademisk lärobok i civilprocessrätt. Han strävade till en ny typ av framställning, som skulle »undersöka och framställa de civilprocessuella institutens rättsliga betydelse och inbördes sammanhang ... [och] uppvisa den enhet, som äfven på detta område behärskar mångfalden». Särskilt viktigt var det att framställa »de ledande grundsatserna i den finska civilprocessrätten, men icke endast isolerade för sig, utan i ett visst samband med de principer och strömningar, som genomgå de nyare folkens processrätt och utgöra ett icke oviktigt moment af deras kulturlif». Svårigheterna ökades av det antydda förhållandet att processrätten, »såsomvetenskap i sträng mening, är jämförelsevis ny». Ännu några årtionden tidigare hade processrätten varit nästan rent deskriptiv, och först under senare tid hade man »egnat de processuella rättsinstituten en verkligt vetenskaplig undersökning af den art, som redan under århundraden kommit de privaträttsliga instituten till del».^^ Kravet på en framställning av inbördes sammanhang och ledande principer visar, att den konstruktiva metoden vunnit insteg även i civilprocessrätten, och liksominomden samtida statsrättsliga positivismen (se III 4.3.) såg man i den nya processrätten privaträttsvetenskapen som en förebild. Wredes främsta förebild var Adolf Wach, och i likhet med denne skilde han mellan det privaträttsliga anspråket och anspråket i processuell mening, »d.v.s. det anspråk på rättsskydd, som parten framställer till domstolen, eller såsom det i vårt lagspråk benämnes, partens talan»7'^ Wredes framställning är indelad i en inledning »Den finska civilprocessrättens uppkomst och källor» (I, s. 1— 16) och elva böcker: 1. »Civilprocess och civilprocessrätt» (s. 17-86), 2. »Om domstolarna» (s. 87—172), 3. »Omparterna och deras ställföreträdare» (s. 173— 213), 4. »Civilprocessens föremål» (s. 214-272), 5. »Omprocessförutsättningarna» (s. 273-310), 6. »Processhandlingarna» (s. 311-370), 7. »Förfarandet i underrätt» (II, s. 1-75), 8. »Om bevis» (s. 76-202), 9. »Domen och dess verkan» (s. 203—245), 10. »Om rättsmedlen» (s. 246—347) och 11. »Om rättegångskostnad och processuella skyddsmedel» (s. 348-372). Dispositionen är helt traditionell och motsvarar i stort de nordiska framställningarna på 1800-talet; endast rubrikerna i böckerna 4.-6. tyder på en ny civilprocessrättsvetenskap. Wredes civilprocessrätt förblev den grundläggande framställningen av ämnet i årtionden, och ännu i slutet av 1930-talet betecknades verket somden bästa någonsin i Finland skrivna juridiska framställningen - trots att bedömningen ingick i en nekrolog över Wrede kan den inte helt ha saknat fog, då den Wrede Wrede 73 Wrede I, s. 27. OmWredes beroende av Wach, se Granfelt, Wrede, s. 25 f.; Klami, s. 130. 7-* af Hällström, 1938, s. 109. 71
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=