193 I Julius Grotenfelts doktorsavhandling »Ommålsegarebrottets begrepp enligt finsk straffrätt» (1887; [III]+143 s.; 8:o) är kapitlet »Historisk öfversigt» ovanligt kort (s. 11-38). Hela undersökningen, sombehandlade rättsläget före antagandet av den nya strafflagen, förvandlades dock snabbt till rättshistoria. Allan Serlachius disputerade år 1897 med avhandlingen »Bristande lagkunskap och dess invärkan på straffbarheten enligt finsk rätt» ([II]+104 s.; 8:o). Inledningen är en uppvisning i tysk doktrin med endast »Oerstedt» och Hermansons doktorsavhandling som undantag i det massiva utbudet, och Serlachius angav som sin uppgift att framlägga nya argument för den av Karl Binding uppställda normteorin.För professuren efter Forsman meriterade sig Serlachius med en rättsteoretiskt inriktad monografi om»Straff och skadestånd» (1901; [I] + 105 s.; 8:o); det kan noteras, att den finsksinnade författaren ansåg det befogat att söka tjänsten med en svenskspråkig avhandling. 5.6, Processrätten Medan stommen och några paragrafer av RB i 1734 års lag fortfarande är gällande rätt i dagens Finland, förnyades hela konkursrätten genom Konkursstadgan 9.11.1868, och UB i 1734 års lag ersattes av Utsökningslagen 3.12.1895. Wrede hade sedan 1880-talet skrivit flera civilprocessrättsliga avhandlingar och uppsatser (se nedan), som framstår som förarbeten till hans huvudverk »Finlands gällande civilprocessrätt, I-II» (1904—1910; X+370 och 389+XXII s.; 8:o; 3. uppl. av del I 1922, 4. uppl. av II 1943), den första helhetsframställningen av ett tidigare i Finland och Sverige så gott som obehandlat område. Wrede konstaterade själv omSchrevelius’ och Broomés framställningar, att de gick »föga utöfver en redogörelse för lagtextens innehåll och äro för öfrigt icke i allo tillämpliga på förhållandena i Finland».Han hänvisade också till det metodskifte, som skett inom processrättsvetenskapen under senare delen av 1800-talet. Juristerna hade tidigare tillägnat sig processrätten »hufvudsakligen genompraxis vid domstolarna, inomhvilka de processrättsliga grundsatserna genom tradition fortplantats från den ena generationen till den andra», men denna kunskapsförmedling var inte i nyare tid tillfredsställande. I det i landsflykt i Eberswalde i Tyskland daterade förordet hänvisade Wrede också till ett aktuellt problemi Finland. Traditionen vid landets högre domstolar hotade att falla i glömska »till följd af den omhvälfning, som i samband med de senaste årens politiska tilldragelser egt rum med afseende å ledamotsplatserna i dessa Allan Serlachius, Lagkunskap, s. 1—6. Wrede /, s. III. Wrede betecknade däremot, I, s. 13, Afzelius’ civilprocessrätt som en »förtjänstfull framställning af civilprocessens ledande principer och deras tillämpning i både svensk och främmande lagstiftning». 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=