190 rooth aldrig gjorde en akademisk karriär. Avhandlingen var också ovanlig därigenom, att den delvis byggde på empiriskt material: arbetsstadgar från 120 företag och frågeblanketter, somsänts till fabriker och fackföreningar.^^ Såsom Ehrnrooth hade påpekat, framkallade »tanken på statsintervention i arbetarfrågor» ett intensivt motstånd bland arbetsgivarna och »den liberalekonomiska riktningens vetenskapliga representanter».Wilhelm Chydenius uttalade i sin akademiska inbjudningsskrift »Naturrätt och socialpolitik» (1907; 33 s.; 8:o) sitt anatema över, förutom progressiv beskattning annat än i »mycket måttlig» formoch socialpolitik i allmänhet, även över en inskränkning av avtalsfriheten i arbetsförhållanden: »En myndig menniska är dock själf den, som bäst kan bedömma huru mycket hon tål arbeta.»^^ Arbetsgivaren svarade enligt Chydenius i princip heller inte för kroppsskada i arbetet: »Om arbetaren skadas af ofall eller gripes af sjukdom, som följer af yrket, så eger han, somingått sitt aftal med vetskap omarbetets fara, icke något anspråk mot arbetsgifvaren».^^ I »Omarbetskontrakt enligt finsk rätt» (1907; 124 s.; 8:o), en samling av tidigare i JET publicerade föreläsningar, visade Chydenius större förståelse för arbetstagarna och även för fackföreningar och kollektivavtal: »Sammanslutningen af arbetare betecknar, kunde man säga arbetsmarknadens öfvergång från barbari till civilisation». Oroligheterna på den finländska arbetsmarknaden berodde i själva verket på att arbetarnas »organisation ännu är bristfällig».Chydenius hade bekantat sig med den nyaste litteratureni ämnet; han hänvisade till »den ansedde juristen Lotmar» och dennes »Der Arbeitsvertrag».^^ 5.5. Straffrätten Som den sista av de nordiska länderna fick Finland en ny strafflag. Lagen antogs av lantdagen år 1888, då förryskningssträvandena redan blivit märkbara. Kejsaren stadfäste visserligen lagen år 1889, men den kunde tas i bruk först år 1894 efter det att lantdagen ändrat stadgandena omstatsförbrytelser, så att dessa bättre motsvarade rysk rikslagstiftning. Det främst av Ehrströmuppgjorda straffrättsförslaget av år 1875 hade under Forsmans ledning underkastats en genomgripande revision i konservativ anda på 1880-talet, och 1889 års strafflagvar egentligen föråldrad redan då den trädde i kraft. Strafflagens viktiOmEhrnrooths verk, se även Kangas, s. 299 f. (N. Bruun). Ehrnrooth, s. 7. Chydenius, Naturrätt, s. 13 ff. och 22. Chydenius, Naturrätt, s. 23. Chydenius, Arbetskontrakt, s. 66. Chydenius, Arbetskontrakt, s. 68 och not 1. Philipp Lotmar (1850-1922) var en av grundarna av den moderna arbetsrätten; se Kleinheyer-Schröder, s. 495. Ruckert, s. 183, framhåller, att Lotmar somsocialist och jude var en juridisk »AuiSenseiter».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=