188 (s. a.; 218 s.). Vidare kan nämnas »Anteckningar enligt professor}. N. Langs föreläsningar öfver storskiftet. Sammanställda och med tillstånd af föreläsaren utgifna af Albert von Hellens» (1904; 11 +58 s.; 8:o; 2. uppl. 1916). Lang översatte själv sin akademiska inbjudningsskrift »Om delningsgrund i by» (1901; [II]+57 s.; 8:o) till finska år 1903 (2. uppl. 1931). Lang behandlade i sin undervisning även vattenrätten. »Omeganderätten till Finlands vatten» (1902; IV+112 s.; 8:o) var ursprungligen en akademisk inbjudningsskrift, somLang gav ut ånyo år 1905 (2. uppl. 1912; finsk övers. 1909; 2. uppl. 1932). Efter Langs död gavJulian Serlachius ut dennes framställning av ämnets övriga delar, »Professor J. N. Langs föreläsningar öfver vattenrätten» (1908; [IV]+207 s.; 8:o) med korta tillägg av utgivaren. Moring doktorerade år 1908 med avhandlingen »Omvattenverk enligt finsk rätt. 1. Rätten till strömfall» (1908; VI + 186 s.; 8:o); fortsättningen »ILTillstånd till anläggning» (V+172 s.) komut samma år. Liljenstrands efter pensioneringen skrivna digra monografier om»jordnäringslagstiftningen», nämligen »Finlands jordnaturer och äldre skatteväsende, jemte ett blad ur dess kulturhistoria» (1879; VII+472 s.; 8:o) och »De nordiska bygningabalkarne. Deras rättsordning i organisk utveckling» (1881; III +372+ [3] s.; 8:o), visar att författaren inte hade förlorat sin gamla förkärlek för ett haltande bildspråk och pekoral (del II, s. 210 f.). I det förstnämnda arbetet ansåg jordbrukaren Liljenstrand, att odalrätten var »den röda tråd, som mer eller mindre blek, men alltid skönjbar, mer eller mindre utspänd, men alltid hållbar, finns inflätad uti vår hela annars nog trassliga rättsutveckling», medan det senare verket inleddes av påståendet: »Menniskoslägtets bygningabalk liknar i åtskilliga stycken den bygnadsordning, somdominerar i naturens rike.»^! Författaren drog sig inte heller för öppet politiska ställningstaganden. En i nordisk historieskrivning traditionell inställning kom till uttryck i påståenden som att »[p]åflig ofelbarhet och menskliga fördomar läto Galilei utstå tortyr och försmäkta i fängelse ... samma tid somGustaf II Adolf och hans stridsmän i Tyskland kämpade för tankens och samvetets frihet».^2 Ett aktuellare inslag är det hätska fördömandet av inte bara »socialister, kommunister, nihilister och andra den rätta samfundslefnadens fiender», utan också andra, »hvilka ej vilja blifva stälda vid sidan af dessa samhällsförstörare», men som dock hade funnit, »att samfällighetsprincipen såväl med hänsigt till jordbesittningen som åtskilliga andra förhållanden bör uppställas såsom framtidens ideal»; den i huvudsak negativa inställningen till de tyska katedersocialisterna är mera nyanserad.52 Liljenstrand tycks med begreppet »Norden» ha förstått, rätt Liljenstrand, s. IV; Liljenstrand, Bygningabalkarne, s. I. Liljenstrand, s. 1. 55 Liljenstrand, Bygningabalkarne, s. III och 16 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=