186 och den av denne influerade Olivecronas åsikt, att testamente var ett undantag i förhållande till den legala arvsrätten, varför det måste tolkas strikt; Lilius kunde som stöd för sin åsikt hänvisa till en artikel av Morgenstierne i TfR 1890 « 5.4. Speciell privaträtt Den speciella privaträtten var också i Finland ett heterogent område, somnärmast kunde definieras negativt somde rättsområden, somvarken hörde till den offentliga rätten eller till den allmänna privaträtten. Heterogeniteten förstärktes under 1900-talet genom att den speciella privaträtten kom att bestå av rättsområden av mycket olika ålder och ursprung, dels av sådana bortdöende områden, som hade byggt på den merkantilistiska näringsregleringen, dels av gamla, men fortfarande aktuella områden såsom handels- och sjörätt samt jord- och vattenrätt och slutligen av helt nya områden, somuppstod till följd av den begynnande, socialt färgade och avtalsfriheten begränsande lagstiftningen, t.ex. arbetsrätten. I »Bibliographia luridica Fennica» är den speciella privaträtten samlad under rubriken »Ekonomisk rätt» med undantag av handelsrätten, somhar ett eget avsnitt. 5.4.1. Handelsrätt Chydenius’ i JFT 1897 (s. 167—263) publicerade kommentar till den nya lagen omaktiebolag 2.5.1895 komut även i särtryck med titeln »Omaktiebolag enligt finsk rätt»; skriftens sista upplaga trycktes så sent somår 1936, och den var fram till mitten av 1900-talet så gott somdet enda arbetet på detta område. Till handelsrätten i vidsträckt bemärkelse kan räknas Langs patenträttsliga doktorsavhandling »Omgrunderna för uppfinnareskydd genomlag» (1880; [I]-i180 s.; 8:o). Avhandlingen kan inte ses som en ren produkt av den konstruktiva riktningen, då Lang utförligt också behandlade »Uppfinnareskyddets nationalekonomiska grunder». Gällande inhemsk rätt behandlades helt kort (s. 168— 180), men Lang riktade skarp kritik mot den nya F ompatenträtt av 30.3.1876. Förordningen var enligt författaren inte tillkommen »på grundlagsenlig väg», då patentskyddet inte var en förvaltningsrättslig institution, utan hörde till civilrätten, varför förordningen skulle ha krävt lantdagens medverkan. George Granfelts doktorsavhandling »Om kontokuranten» (1899; VIII + 209 s.; 8.o) inleds med en hyllning till handelsrätten, som enligt författaren hade en »banbrytande reformställning» och var »den modärna lagstiftningens Lilius, s. 3, s. 4 not 3—4 och s. 5 ff. ÄvenJohan Philip Palmén, somkunde sin Hegel, hade, Bidrag, s. 52, krävt en strikt tolkningav ett testamente, då detta var »ett utländskt undantag» i svensk rätt, somsedan urminnes tid favoriserade släktingarnas arvsrätt; se närmare Björne, Gesetzbuch, s. 176 f. Se Godenhielm, s. 607 f. ■*5 Lang, s. 173. Om Langs avhandling, se Godenhielm, s. 608 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=