185 ringarna, »för så vidt tillfälle därtill erbjudit sig, rådfört mig med Föreläsaren». Chydenius inledde sin monografi »Hustrus förmögenhetsrättsliga förhållande till mannen och hans arfvingar enligt finsk lag» (1900; XI+284 s. inkl. bilaga; 8:o) med att hänvisa till Olivecronas, Thyréns, Hellners och Nordlings skrifter samtidigt somhan konstaterade, att Nordlings »framstående arbete» efter 1889 års finländska lagstiftning om makars egendom och gäld inte längre motsvarade gällande rätt i Finland.**' Chydenius påpekade också, att familjeförmögenhetsrätten måste undersökas utgående från en analys av enskilda lagstadganden. Beträffande utländsk rätt ansåg han, att en i akademiska avhandlingar så vanlig »deskriptiv anteckning af de särskilda stadgandena i den mångfald af främmande familjerättsliga system, som under senare tid gält eller nu gälla, skulle här varit omöjlig och för öfrigt onödig». Den utländska positiva rätten »inhemtas bättre ur goda handböcker»; också i detta fall använde sig Chydenius av engelsk och fransk litteratur vid sidan av den tyska.**2 Den somperiodens ende finländske romanist kände von Willebrand skrev i JFT 1902 en omfattande artikel »Omtrolofning och ofullkomnade äktenskap enligt finsk rätt», somäven komut somsärtryck samma år (IV+138 s.). 3.J.3. Arvsrätten Den maskinskrivna utgåvan »Anteckningar i civilrätt enligt prof. R. A. Wredes föreläsningar öfver Arfda Balken» (s. a.; 238 s.) var den första framställningen av hela arvsrätten. Lars Wasastjerna utarbetade senare en tryckt version med titeln »Förklaringar till ärfda balken med ledning af professor R. A. Wredes föreläsningar» (1911; VIII+230 s.; 8:o). Detta arbete översattes till finska (1917) och det komut i en tredje upplaga ännu år 1946, då t.o.m. delreformen av AB i Finland lät vänta på sig till 1950-talet. Wredes exegetiska föreläsningar fick en medtävlare i Chydenius’ systematiska »Lärobok i finsk arfs- och testamentsrätt» (1910; [IV]+339+II s.; 8:o; 4. uppl. 1946). I förordet beklagade Chydenius, att han först under bokens tryckning fått tillgång till Winroths »Arf och danaarf», medan han hade haft stor nytta av Nordlings föreläsningar över AB (ovan 4.4.3.). Även »Olivecronas Testamentsrätt bör fortfarande rådfrågas; detta må här framhållas särskildt därför, att de åsikter, hvilka nedan uttalas, i väsentliga stycken äro motsatta hans». Det rättshistoriska materialet dominerade i Lilius’ doktorsavhandling »Testamentin muodosta Suomen oikeuden mukaan» (Om testamentes form enligt finsk rätt; 1903; [III]+226 s.; 8:o); först på sidan 138 började framställningen av gällande finsk rätt. Det kan nämnas, att Lilius i inledningen motsatte sig Hegels ■*' Chydenius, s. VII. **•2 Chydenius, s. VIII f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=