183 Studieresor till Paris och London hade vidgat Chydenius’ vetenskapliga vyer, och engelska, amerikanska och franska arbeten har en ovanligt framträdande plats i både litteraturförteckningen och fotnoterna.^'* Man kan dock inte säga, att Chydenius helt skulle ha tagit avstånd från den konstruktiva riktningen (se III 1.1.2.). Doktorsavhandlingen är ovanlig också därigenom, att ett särskilt rättshistoriskt avsnitt saknas. Chydenius var dock mycket rättshistoriskt intresserad, men han integrerade rättshistorien i rättsdogmatiken. I likhet med Julian Serlachius hyste han en stark tillit till möjligheten att på ett fruktbart sätt tolka ordalydelsen i 1734 års lag. Chydenius strävade emellertid till en djupare rättshistorisk insikt genomatt forska i förarbetena till lagen, och han gav i samband med doktorsavhandlingen ut en separat bilaga »Handlingar angående förarbetena till Handelsbalken i 1734 års lag» (1891; [III]+110 s.). Den digraste obligationsrättsliga monografin är Ekströms »Löftesmäns regress till gäldenären och medlöftesmännen, I—II» (1907; VII+339 och VII + 335 s.; 8:o); arbetets omfångvar orsaken till att författaren disputerade med endast den första delen.^5 Doktorsavhandlingen kunde egentligen hänföras till romersk rätt och rättshistoria, då den behandlar romersk rätt fram till nya tiden (s. 1—123), regressrättens utveckling i olika europeiska länder (s. 124-235) och »Den svenska rätten före tillkomsten af 1734 års lag» (s. 238-307); det andra bandet består av »Den nu gällande svensk-finska rätten». Det kan noteras, att Ekström försvarade den tämligen utförliga framställningen av senare romersk rätt med påståendet, att det »inflytande den romerska rätten särskildt under sextonhundratalet och början af sjuttonhundratalet utöfvadt på den svenska rätten ... varit så starkt, att för en riktiguppfattning af sistnämnda rätt under den period som närmast föregick tillkomsten af 1734 års lag kännedom omden dåtida romerskrättsliga doktrinen är alldeles oundgänglig» (jfr III 5.).^^ Efter professorsutnämningen gav Ekströmår 1910 ut en kortfattad lärobok »Om borgen» (VIII+170 s.; 8:o; 2. uppl. 1916), som byggde på en samma år hållen föreläsningsserie. Ekström hänvisade till bristen på »ett inhemskt arbete rörande borgensinstitutet i sin helhet». Agardhs arbete och Hasselrots kommentar till HB (ovan 4.4.2.2.) var enligt Ekström mindre användbara i Finland på grund av den finska F ang. närmare bestämmande av löftesmäns ansvarsskyldighet 24.2.1873.37 Den första försäkringsrättsliga doktorsavhandlingen var Axel Lilles »Försäkringsväsendet. Dess historiska utveckling och nationalekonomiska betydelse» (1882; 188+VIII s.; 8:o). Medan huvuddelen (s. 13-135) i enlighet med underrubriken består av en historisk och nationalekonomisk framställning, innehåller Se Chydenius, Bidrag, s. 193 ff. EkströmI, s. V. Ekström/, s. V f. Se ävenJiigerskiöld, s. 29. Ekström, Borgen, s. III.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=