178 var planen för arbetet »den för systematiska handböcker i civilrätten nu för tiden vanliga»: de allmänna lärorna, förmögenhetsrätten uppdelad i sakrätt och obligationsrätt och familjerätten uppdelad i familje-, förmynderskaps- och arvsrättd^ Indelningen motsvarar visserligen dispositionen i Fredrik Schrevelius’ civilrättslärobok (del II, s. 161 f.), somännu vid denna tid hörde till kursfordringarna i Helsingforsfakulteten,'^ men förebilden för båda författarna var naturligtvis det i tysk doktrin allmänt använda hugo-heiseska pandekträttssystemet. Montgomerys arbete förblev dock ofullbordat, och endast den första delen, »Inledande läror» med huvudindelningen »Omrättssatserna» (s. 1—249) och »Omrättsförhållandena» (s. 251-751) komut. Montgomerys »Handbok» innebar ett fullständigt accepterande av den konstruktiva metoden, somförfattaren kraftigt propagerat för redan i sin installationsföreläsning år 1871 (nedan III 1.1.2.). I denna föreläsning sympatiserade Montgomery med den ungeJherings radikalkonstruktiva, ’naturvetenskapliga’ metod. »Handbok» åter byggde i hög grad på första delen av Windscheids berömda »Lehrbuchdes Pandektenrechts». Redan huvudindelningen, omrättssatserna - omrättsförhållandena, somför övrigt också finns i Nordlings föreläsningar (ovan 3.3.1.), är lånad av Windscheid (Von demRechte tiberhaupt - Von den Rechten tiberhaupt), och även i övrigt följde Montgomery Windscheids disposition kapitel för kapitel med endast ett par obetydliga undantag.^^ Något tillspetsat kan man säga, att Montgomerys verk är en i och för sig god, för finländska förhållanden anpassad lärobok i pandekträtt. Montgomerys bok fick ett positivt mottagande, och den betecknades, visserligen i en nekrolog, som den viktigaste i Finland publicerade civilrättsframställningen.^* Man uppmärksammade dock också Montgomerys starka beroende av den tyska pandekträtten.^^ Montgomery försökte inte själv dölja detta inflytande. Enligt honom kunde läsaren tycka, »att vid brist på stöd i de inhemska källorna alltför mycken uppmärksamhet blifvit egnad utländsk rätt och rättsvetenskap samt att derifrån hämtad lösning i ett eller annat fall utan tillräcklig grund påbördats den inhemska rätten». Montgomery medgav, »att utländska auktoriteter flitigt rådfrågats och att den ledning de kunnat gifva icke försmåtts», men han försvarade möjligheten att i vissa fall använda utländskt material för att fylla luckor i lagen: »... då en utländsk regel ansetts giltig hos oss, har ämnet dels varit så beskaffadt, att regeln jemväl i utlandets rätt bildats ej af lagstiftaren utan af vetenskapen och dels har den inhemska lagstiftningen, om ock icke formligen uttalande sig i frågan, dock synts förf. i de på frågans uppfattning verkande omständigheter Montgomery, s. IV. Se Studier 1886, s. 4. Se Björne, Nordische, s. 249 f. Chydenius, FT 1890 I, s. 144; Wrede, TfR 1898, s. 516. Chydenius, FT 1896 I, s. 123 ff.; Chydenius, JFT 1898, s. II f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=