177 frirättsskolan. LiksomBentzon nära två årtionden tidigare (ovan 2.2.) framhöll Chydenius i kraftiga ordalag, att domaren var bunden vid lag och rätt och att en dom inte fick »vara uttryck för blott subjektiv billighetskänsla». Enligt Chydenius var det ofta omöjligt att ange vad som var rätt: »hvad som är mot ena parten billigt, är hårdt mot den andra». Redan därför borde varje dom»uttala en rättssats, som domaren är beredd att äfven i andra fall tillämpa», och rättens idé krävde, »att lika fall skola lika bedömmas».Chydenius’ uttalande riktade sig mot Rudolf Stammlers »riktiga rätt», även omStammler inte hade gått så långt som andra, »hvilka vilja helt och hållet utmönstra den juridiska konstruktionen».Chydenius avsåg med dessa tydligen anhängarna av frirättsskolan. - I »Om tolkning af rättsärenden» (1909; 35 s.; 8:o) framförde Chydenius den moderna uppfattningen av sedvanerättens natur, samtidigt som han också i denna skrift framhävde avtalsfrihetens betydelse (III 1.3.4.). Johan Philip Palméns »Juridisk handbok för medborgerlig bildning» (del II, s. 203 ff.) användes trots sina brister i årtionden sompropedeutisk lärobok vid Helsingfors universitet, och den fick först år 1910 en ersättare i Allan Serlachius’ finskspråkiga »Lainopin alkeet» (Rättsvetenskapens grunder; 240-1III s.; 8:o).*^ Serlachius nämnde i bokens förord Hagerups »Retsencyclop^edi» (ovan 3.2.) somsin förebild, då Hagerups bok var den bästa framställningen av ämnet; Serlachius’ verk kan också karakteriseras som en parafras av Hagerups arbete. Dispositionen är t.o.m. i detalj densamma som hos Hagerup med en huvudindelning i rättssystemets allmänna och speciella del; i den första delen behandlas rätten, rättskällorna och rättsförhållandena, i den senare de olika rättsområdena börjande från privaträtten (se ovan 3.2.). Liksom Hagerup nämnde Allan Serlachius, att boken i första hand var ämnad som en lärobok för nybörjare i juridik, men därtill också somen allmänfattlig framställning för medborgarna; Serlachius kunde dessutom hänvisa till behovet av juridisk litteratur i ett land med allmän och lika rösträtt.'^ 5.3, Privaträtten: civilrätt 5.3.1. De allmänna lärorna Storverket inom den finländska 1800-talsrättsvetenskapen är Montgomerys »Handbok i Finlands allmänna privaträtt» (två häften 1889—1895; VI-1-751-iXs.; 8:o; 2. uppl. 1908—1910). Montgomery ville avhjälpa bristen på läroböcker genomatt skriva en framställning av hela allmänna privaträtten. Enligt honom Chydenius, Naturrätt, s. 31. Chydenius, Naturrätt, s. 29. Den ordagranna översättningen av »lainoppi» är »lagfarenhet»; i motsats till de övriga nordiska länderna började man i finsk terminologi allmänt ersätta »lainoppi» med »oikeustiede», »rättsvetenskap», först på 1950-talet. Allan Serlachius, Förord. 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=