176 professuren i civilrätt med en rättshistorisk avhandling omklander å jord enligt landskapslagarna. Trots att Julian Serlachius efter detta försök aldrig mera sökte någon akademisk tjänst, var han vetenskapligt ytterst aktiv. Han skrev läroböcker i sakrätt (1899-1900) och i obligationsrättens allmänna del (1902) och var en flitig medarbetare i JFT, där han i otaliga utförliga artiklar försökte »konstruera» fram allmänna principer ur stadgandena i 1734 års lag. Av övriga rättsvetenskapligt aktiva praktiker kan man nämna de flitiga medarbetarna i JFT, finskhetsivraren, lagmannen Ferdinand Forsström (del II, s. 201) och hovrättsrådet Ernst Tegengren (1835—1910), medan det senare justitierådet Frans Oskar Lilius (1871—1928) var en bärande kraft i Lakimies. 5.2. Rättsfilosofi, allmän rättslära, rättsencyklopedier Ett udda arbete är Alexander WilhelmBoismans (1851—1922) anonyma ungdomsskrift »Anteckningar i rättsfilosofi jemte dylika i rättsfilosofins historia. Till juridiska studiekamraters tjenst» (1874; [II]+132 s.; 8:o). Boken består av tre delar: »I. Rättsfilosofins allmänna del» (s. 1—33), »II. Rättsfilosofins speciella del» (s. 35-119) och »III. Rättsfilosofins historia» (s. 121-132). Originellt nog innehåller förordet en varning för det behandlade ämnet. Enligt författaren var det knappast »rådligt, att alltförmycket hängifva sig åt» rättsfilosofin, då denna hade »en, nästan sagdt, olidlig pretention att lagstifta, hvarför dess läror ingalunda obetingadt duga för den praktiske juristen». Boken är ett intressant symptom på det andliga klimatet i fakulteten vid denna tidpunkt. Boisman sade sig i förordet framställa »blotta skelettet af rättsfilosofin», men för dem, som intresserade sig för ämnet, rekommenderade han »bland andra Henrik Ahrens’ bekanta verk, med ledning och ställvis med noggrant följande hvaraf dessa anteckningar äfven blifvit gjorda». Följaktligen utmynnade avsnittet om rättsfilosofins historia i Krauses filosofi, »en lära, som förenade de partiella sanningarne hos de föregående systemerna».^^ Någon rättsteoretisk monografi utkominte heller i Finland under perioden, men Montgomerys och Wredes installationsföreläsningar, den senare publicerad i Finsk Tidskrift 1885 med rubriken »Den romerska rättens betydelse för vår tid»,’^ och Hermansons utförliga artikel »Omjuridisk konstruktion i statsrätten» (JFT 1878-1879) innehöll viktigaställningstaganden till den rättsvetenskapliga metoden (se III 1.1.2.). Även Chydenius intresserade sig för rättsteoretiska frågor i synnerhet i sina akademiska inbjudningsskrifter. I »Naturrätt och socialpolitik» (1907; 33 s.; 8:o) framträdde han förutomsom en ivrig anhängare av den ekonomiska liberalismen (nedan 5.4.4.) även som en i viss mån skeptisk iakttagare av den konstruktiva riktningen (III 1.1.2.) och som en uttalad motståndare till den tyska Boisman, s. 132. Montgomerys föredrag har däremot publicerats först år 1981, se Litteraturförteckning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=