175 Chydenius’ doktorsavhandling behandlade det s.k. leveransavtalet, dvs. genusköp (1891). På 1890-talet skrev Chydenius omfattande handels- och obligationsrättsliga artiklar. I en diger monografi behandlade Chydenius hustruns förmögenhetsrättsliga förhållanden (1900), och efter utnämningen till professor koncentrerade han sig på familje- och arvsrätten, omvilka han publicerade läroböcker, t.ex. i arvs- och testamentsrätt år 1910. Han skrev senare också en lärobok i finsk kontraktsrätt (1911-1918). Chydenius’ rättshistoriska intressen komtill uttryck i att han var medutgivare av Matthias Calonius’ föreläsningar i civilrätt (1908) och skrev en framställning av Calonius som civilrättslärare (1909-1910). Ståhlbergs finskspråkiga doktorsavhandling behandlade lösdriveri enligt finsk rätt (1893). Hans övriga produktion består förutomav talrika artiklar av en omfattande framställning av Finlands förvaltningsrätt (1913-1915). Av Paasikivis produktion kan framhållas den rättshistoriska doktorsavhandlingen om utvecklingen av rättspraxis i skatteuppbörds- och finanskontrollärenden enligt äldre svensk-finsk rätt (1901). Forsmans efterträdare Allan Serlachius hade doktorerat år 1897 med en avhandling om bristande lagkunskap och dess betydelse för straffbarheten, medan hans specimen för professuren behandlade straff och skadestånd. Även Serlachius hörde till den juristgeneration, somallt mera gick över till att skriva på finska, och han var grundare av, långvarig redaktör för och flitig skribent i den första finskspråkigajuridiska tidskriften, »Lakimies» Quristen, 1903-). Serlachius’ huvudarbete var en finskspråkig lärobok i straffrätt (1909-1914). Av de år 1909 utnämnda professorerna var Ekströmen av pandekträtten influerad civilist, somföljde i Montgomerys och Wredes fotspår. I början av sin bana sysslade Ekström främst med borgensinstitutet, som även var temat i hans doktorsavhandling (1907). Han publicerade senare en samling uppsatser på den internationella privaträttens område, men hans huvudarbete är en postumt utgiven framställning av privaträttens allmänna läror på över tusen sidor (1921-1925). Granfelts doktorsavhandling (1906) hade behandlat konkursförvaltarens ställning, medan Moring hade doktorerat med en vattenrättslig avhandling år 1908. Bådas produktion hör närmast till följande period, liksom Erichs. Erichs folkrättsliga undersökning omallianser (1907) var periodens enda tyskspråkiga doktorsavhandling; han skrev senare en lärobok i internationell rätt (1915) och blev på 1920-talet den obestridda auktoriteten beträffande Finlands statsförfattningsrätt. Vetenskapligt verksamma praktiker var ganska sällsynta även i Finland. En stor del av praktikernas produktion skrevs vid misslyckade försök att erhålla en akademisk tjänst. Julian Serlachius, äldre halvbror till Allan, var dock ett undantag. Hans doktorsavhandling från år 1881 behandlade återvinning till konkursbo, varefter han tre år senare förlorade mot Wrede vid besättandet av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=