170 den statsrättsliga positivismen i Strassburg och Rabbe Axel Wrede (1851—1938) skall enligt traditionen ha i Leipzig sökt audiens hos Bernhard Windscheid, somdock inte ville träffa »den ryske baronen», varför Wrede tog kontakt med Adolf Wach och därigenom komatt med tiden introducera den moderna civilprocessrättsvetenskapen i Finlandd Det bör särskilt framhållas, att de finländska rättsvetenskapsmännen helt ignorerade den ryska doktrinen, som man inte ens brukade nämna i sina arbeten. Det kan verka förvånande, att de finländskajuristerna med hjälp av den konstruktiva metoden, pandekträtten, den statsrättsliga positivismen och inom straffrätten den s.k. klassiska straffrättsskolan försökte tillfredsställa behovet av nya rättsregler; traditionellt har den konstruktiva riktningen beskyllts för negligerandet av samhälleliga behov och sociala problem. Man bör emellertid komma ihåg, att den tyska konstruktiva riktningens centrala tankar, avtalsfrihetens och de rent rättsligt jämlika rättssubjektens princip, passade förträffligt i ett samhälle, som just höll på att befria sig från den merkantilistiska regiementeringen. Under industrialismens begynnelseskede uppmärksammade man inte heller i Finland de nya sociala problemen. En ytterligare faktor kan anses ha förstärkt den konstruktiva riktningens inklusive den statsrättsliga positivismens ställning inomden finländska rättsvetenskapen. Till och med under den s.k. konstitutionella perioden åren 18631899 vilade Finlands förhållande till Ryssland på en osäker grund, dvs. närmast kejsarens/storfurstens välvilja, och finländarna vande sig att se sitt enda stöd och argument i rätten, ’lagen’. De finländska juristerna utvecklade tidigt en strikt ’legalism’, kravet på ett noggrant iakttagande av lag och rätt, och denna legalismförstärktes och den blev allmän egendomunder förtrycksperioderna, ’ofärdsåren’. För denna legalism var den rättspositivistiskt färgade konstruktiva riktningen ett naturligt alternativ. Trots att personalunionen mellan politik och juridik var lika uppenbar i Finland som i de övriga nordiska länderna (ovan I 3.), framstod den ’värderingsfria’, ’objektiva’ och ’strikt vetenskapliga’ konstruktiva riktningens metod som den enda motvikten till politiskt godtycke och överväganden omändamålsenlighet. Då man undersöker receptionen av tysk rätt och doktrin i Finland under det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet, kan man göra en intressant jämförelse med den reception av tysk-romersk rätt, somförekomi Sverige-Finland under 1600-talet. För det första förändrades i båda fallen både de ekonomiska förhållandena och samhällsstrukturen snabbt, medan den inhemska lagstiftningen var både föråldrad och bristfällig. För det andra var i båda fallen landets rättsvetenskap så svag, att den inte självständigt kunde ersätta den lagstiftning som saknades. För det tredje hade man att tillgå en vetenskapligt högtstående och mycket ansedd utländsk rätt, somdessutom hade den fördelen, att den inte var Se även Granfelt, Wrede, s. 25.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=