169 5. Finland 5.1. Inledning: ’tyskeriets’ tid I ett brev till kollegan Leo Mechelin skrev professorn i civilrätt Robert August Montgomery (1834-1898) år 1880, att han i Paris hade träffat en svensk jurist, somliksom Bernhard Getz var fri från »tyskeri» och begreppsrytteri — svensken var Ivar Afzelius!* Montgomery har själv ansetts vara en utpräglad representant för den tyska pandekträttsvetenskapen i Finland, och med tanke på föremålet för berömmet kan man säga, att Montgomery tydligen ställde extrema krav på en person för att denne skulle kunna anses lida av överdrivet ’tyskeri’. Den finländska rättsvetenskapen hade så småningom börjat utvecklas på 1860-talet, och man hämtade förebilderna i allt högre grad från Tyskland.^ Den tyska doktrinens dominans var ju ett allmänt fenomen i Norden vid denna tid, men det är klart, att »tyskeriet» blev minst lika förhärskande i Finland somi de övriga nordiska länderna. En bidragande faktor var, att man i Finland så att säga började från nollpunkten på 1860-talet, då någon nämnvärd inhemsk rättsdogmatik inte existerade - den tidiga autonomitidens sparsammajuridiska litteratur hade ju varit starkt rättshistoriskt färgad (del II, s. 199 ff.). Den sent inledda, men från 1860-talet snabba samhällsutvecklingen ledde till ett stort behov av ny lagstiftning, somdet tungrodda lantdagsarbetet inte förmådde tillfredsställa: den föråldrade ståndslantdagen sammankallades ännu på 1870-talet endast vart femte, från 1880-talet vart tredje år. Efter övergången till enkammarsystemet år 1906 lamslogs lagstiftningsarbetet helt under den andra s.k. förtrycksperioden, då kejsaren vägrade att stadfästa sådana lagar, somantagits av en senare upplöst lantdag. Den finländska rättsvetenskapen förmådde inte på egen hand ersätta den bristfälliga lagstiftningen, då forskarnas antal ännu i slutet av 1800-talet var så obetydligt. Det var därför naturligt, att man använde sig av utländsk rätt och doktrin. Den tyska rättsvetenskapen hade inte varit obekant ens under autonomitidens första skede, och finländska rättsvetenskapsmän kände väl till den historiska skolan (del II, s. 224). Tyskland blev ett ännu attraktivare alternativ under senare delen av 1800-talet. Inte enbart de förbättrade kommunikationerna (I 1.), utan även det mera liberala politiska klimatet under Alexander II:s regeringstid (1855-1881) gjorde det naturligt, att varje blivande rättsvetenskapsman reste till Tyskland för studier eller forskningsarbete.^ Montgomery studerade för den berömde pandektisten Karl Adolf von Vangerow i Heidelberg, Robert Fredrik Hermanson (1846-1928) bekantade sig med Paul Laband och ' Brevet citerat efter Antti Kivivuori, LM 1971, s. 15. ^ Detta avsnitt bygger främst på Björne, Nordische samt Klami och Klami, Oikeustaistelijat. ^ Det tyska språkområdet var det mest omtyckta målet för doktorandernas studieresor framtill slutet av 1930-talet; se Mikkola, s. 33 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=