168 En ny läsargrupp beaktades i Wilhelm Bergstrands »Den svenska qvinnans rättsliga ställning. Jemte en kortfattad öfversigt af den finska qvinnans ställning» (1883; [III] + 178 s.; 8:o). Författaren hänvisade i förordet till förändringarna i kvinnans rättsliga ställning och anbefallde arbetet till »alla tänkande qvinnor» på grund av den viktiga kunskap den erbjöd dem, »den kunskap nämligen om egen pligt och rätt, som kräfves af hvarje fullmyndig och sjelfständig menniska». Översikten över finländsk rätt är verkligen mycket kortfattad (s. 176—178), men visar också att rättsläget även efter reformerna rörande kvinnans ställning var likartat i Sverige och i Finland. Lekmannajuridiken hade i första hand ett ekonomiskt och praktiskt syfte. Vicehäradshövdingen Alex. Nilssons »Juridisk handbok eller Sverges civilrätt. Förmögenhetsrätten. Lättfattligt framställd» (1871-1872; 214 s.; 8:o) hade det lukrativasyftet gemensamt med andra för allmänheten avsedda arbeten, och författaren framhöll, att boken var »frukten af långvariga, noggranna och mödosamma forskningar i våra civillagar samt inomdenjuridiskalitteraturen». Nilsson framställde sig emellertid också som en förkämpe för högre ändamål. Enligt honomvar allmänhetens okunnighet, då det gällde »den verkliga arten af våra lagar, ... öfverhöfvan stor», och genom spridandet av upplysning om lagarnas tillstånd skulle »utan tvifvel de så nödvändiga lagreformerna påskyndas», och »lagstiftaren skall derigenom att lagkunskapen är allmänt spridd lättare bevekas att afskaffa de många skadliga och abderitiska lagar, hvilka till nesa för vår tid ännu gälla...».^^^ Nilsson har betecknats som en »[rjadikalpolitisk författare», somäven var »bekant för sina massangifvelser till åtal hos justitieombudsmannen». Av de mera vetenskapligt anlagda arbetena för allmänheten kan också nämnas den andra upplagan av Olof Johan Hultgrens »Förklaringar öfver de till civilrätten hörande delar af Handels-Balken» (1878; 123 s.; 8:o; se del II, s. 198). Hultgren hade i förordet till »Om rättegångssättet i tvistemål» (1873; [I] + 110 s.; 8:o) påstått, att Sveriges lag, trots att den var »en lag för folket», hade förblivit tämligen okänd för menige man, varför han hade för avsikt att ge ut »smärre afhandlingar innehållande lättfattliga förklaringar öfver allmänna lagen». Av dessa kan nämnas det kortfattade »Sammandrag af nu gällande strafflag jemte en kort framställning af rättegångssättet i brottmål» (1879; 86 s.; 8:o), som enligt förordet var avsett att »sprida lagkunskap såsom förberedelse för införande af juryinrättningen». Av äldre skribenter fortsatte även J. A. Thurgren (del II, s. 198) genomatt år 1872 ge ut den alfabetiskt uppställda »Handbok i hela Swenska Lagfarenheten» ([I]-i-1276 s.; 8:o). Nilsson, Företal och bakpärmen till 1. häftet. Skånska nationen, s. 223. 162
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=