162 somhelt negligerade romerska rätten (se del II, s. 189). Emil Wolff gav år 1883 ut en undersökning »Jemförande studier till de tolf taflornas lag» (192 s.; 8:o), i vilken han efter en inledning om lagens uppkomst, innehåll, vidare öden och senare rekonstruktionsförsök (s. 1-28) behandlade de bevarade fragmenten tavla för tavla. I enlighet med bokens titel jämfördes de tolv tavlornas lag ofta med äldre germansk rätt och även med de svenska landskapslagarna; liksomen del samtida danska rättshistoriker motiverade Wolff överhuvudtaget inte meningen med att jämföra gammal romersk och gammal germansk rätt. Wolff gav år 1905 ut »Riksrådet Johan Skyttes kommentar till stadslagen. Med inledning och anmärkningar» (XXXXV-1-195 s.; 8:o; se även del I, s. 23). Första delen av John Asks undersökning »Om formaliteter vid kontrakt enligt romersk och svensk förmögenhetsrätt» (LUÅ 1883—1884; 61 s.; 4:o) är ett på tysk litteratur byggande rent romerskrättsligt arbete, medan fortsättningen (LUÅ 1887; 134 s.; 8:o) behandlar svensk rätt. Johan Thyrén meriterade sig för professuren i romersk rätt och rättshistoria i Lund med »Culpa legis Aquiliae enligt Justiniansk rätt. Ett bidrag till läran omutomobligatoriskt skadestånd. I. Det subjektiva reqvisitet vid culpa legis Aquiliae» (1893; [V]-i-165 s.; 8:o), ett arbete, somtrots de sakkunnigas positiva bedömande också ledde till tydligen helt obefogade beskyllningar för plagiat från Asks sida.'"^"* Thyrén ansåg i förordet undersökningen även »besitta aktualitetens intresse», då den behandlade en rättsfråga, »där den Romerska rättens inverkan på modern rätt är mest omisskännelig», samtidigt somfrågan också »torde vara en af dem, där den moderna rätten bestämdast visar en tendens att gå utöfver den romerska rättens ståndpunkt». Då arbetet hade skrivits med hänsyn till den romerska rättens sammanhang med svensk rätt, inskränkte sig Thyrén till att behandla den justinianska rätten utan några självständiga forskningar rörande äldre romersk rätt. Undersökningen är alltså inte rent romerskrättslig, men däremot helt skriven i den tyska pandekträttens anda och därigenom traditionell till sin metod.I förordet ställde Thyrén i utsikt en andra del ombegreppet ’intresse’ »med det snaraste». Liksomså ofta var fallet med andra arbeten av detta slag, utkomaldrig en fortsättning, sedan syftet med den publicerade delen, dvs. erhållandet av professuren, uppnåtts. Till habilitationsskrifterna kan man också räkna Reuterskiölds lilla arbete »’Pacta de contrahendo’. Spridda studier i romerskrättslig obligationslära» (1899; 56 s.; 8;o), ett arbete, som enligt Almquist var det första försöket att ersätta den tyska pandekträttsmetoden med »den rena romerska rätten». Hagerup konstaterade i sin recension av Thyréns bok omculpa legis Aquiliae, att det var »en lidet taknemlig Opgave» att skriva romerskrättsliga arbeten på nordiska språk, då de utländska romanisterna inte kunde förstå sådana. Se recension i TfR 1894, s. 110-116 (F. Hagerup). Se Almquist, Romanistiken, s. 45 ff. Almquist, Romanistiken, s. 64 f. Hagerup, TfR 1894, s. 110. 146
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=