158 två år senare få en professur med en avhandling »R. F. § 90. En studie i svensk statsrätt, I» (1910; VII+107 s.; 8:o). Melanders arbeten är ovanliga främst därigenom, att, kanske på grund av ämnet, utländsk litteratur saknas så gott som helt med Aschehoug somdet enda nämnvärda undantaget. Reuterskiöld började sin vetenskapliga bana med statsvetenskapen som huvudämne, och han blev först filosofie doktor. Också Reuterskiöld intresserade sig för riksdagen och skrev »Ofversigt af den svenska riksdagens sammansättning och verksamhetsformer efter 1809» (1895; 192 s.; 8:o). Reuterskiöld var en lärjunge till Oscar Alin, som i sina skrifter försökte förringa Norges ställning i unionen, och hans övriga statsrättsliga skrifter hör närmast till den svensk-norska ’rättskampslitteraturen’: »Om de ministeriella ärendena och formerna för deras behandling i Sverige-Norge. Ett bidrag» (1891; 69 s.; 8:o) och »Till belysning af Den Svensk-Norska Unionsförfattningen och dess tidigare utvecklingshistoria. En statsrättslig-historisk undersökning» (1993; 195 s.; 8:o), i vilken författaren i förordet sade sig behandla frågan »ur en icke-politisk, en vetenskaplig, ur rent historisk-statsrättslig synpunkt». Den äldre litteraturen omunionen kunde fungera som en ställningstagande i de interna norska stridigheterna, t.ex. Herman Rydins »Unionen och konungens sanktionsrätt i norska grundlagsfrågor» (1883; [VI]-t-160 s.; 8;o). Gabriel Thulin behandlade i en avhandling den författningsrättsliga grunden för ekonomirätten (ovan 4.5.1.) i Sverige, »Om konungens ekonomiska lagstiftning. Studie i svensk statsrätt» (1890; [II]-1-260 s.; 8:o; se även III 4.).*35 Den i Sverige grundlagsskyddade tryckfriheten var temat i några arbeten, som kan räknas till statsrätten; Asks »Omansvarighet för tryckfrihetsbrott» (1890; 244 s.; 8:o) hör dock också till straffrätten. Asks disposition var den sedvanliga fyrväpplingen: utländsk rätt (s. 31 ff.), historia (s. 117 ff.), gällande rätt (s. 123 ff.) och de lege ferenda (s. 180 ff.). Nils Alexanderson gav ut sina i Uppsala hållna »Föreläsningar öfver den svenska tryckfrihetsprocessen» (1907; X+234 s.; 8:o). Författaren, som konstaterade, att »ett förord plägar betyda en ursäkt», nämnde, att han på grund av tidsbrist bibehållit föreläsningsformen och att läsaren inte fick framställa »anspråk vare sig å en handboks väl afvägda proportioner och öfversiktliga disposition, eller å monografisk grundlighet», men att boken kunde ha sin nytta, då tjugofemår förflutit sedan Naumanns »summariska framställning» i den andra upplagan av »Sveriges Statsförfattningsrätt». Ovanligare är, att Alexanderson sade sig inte vilja komma med någon ursäkt över att arbetet var »strängt begränsadt till framställning af gällande svensk rätt». Beträffande äldre svensk rätt hänvisade han till Rydins »utförliga och Se litteraturförteckningarna, Melander, s. VII—XI; Melander, RF § 90, s. V. Om Herman Rydins och Oscar Alins polemik om Kieltraktaten och konventionen i Moss, se Nyman, s. 168 f. '^5 Se även H. Rydin, Ett och annat omSveriges ekonomiska lagstiftning, TfR 1891, s. 145-175.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=