145 skadestånd, »om han sjelf afsigtligen eller genom bristande i nödig aktsamhet är till skadan vållande». Omarbetsgivaren även i andra fall var skadeståndsskyldig och hur långt skyldigheten borde sträcka sig, var däremot omtvistat, och avhandlingens syfte var att utreda denna fråga med hjälp av utländsk rätt.^^ Östbergs slutsats blev, att arbetsgivaren »i egenskap af den, somanordnar och leder arbetet eller för hvars räkning det drifves», var skyldig på grund av den rättsliga ställning, somhan hade »till de af honom använda arbetare och hvilken närmast är att anse såsom en legotagares,» att betala skadestånd, då en av hans arbetare »i arbetet eller i följd deraf skadats till lif och lem», och att arbetsgivaren kunde undgå ersättningsskyldighet endast »i enlighet med hvad somgäller vid andra kontrakt» genomatt visa »de omständigheter, somfritoge honomfrån skadestånd». Enskilda avtal omett upphävande eller inskränkande av arbetsgivarens ersättningsskyldighet måste av »praktiska skäl» anses vara förbjudna. Östberg avvisade också invändningar om för betungande krav på arbetsgivaren, »då det moderna försäkringsväsendet lemnar tillfälle för arbetsgifvaren att för en helt ringa premie trygga sig mot den risk han löper». Även Carl Livijn behandlade samma tema i sin i Lund framlagda doktorsavhandling »OmModerna socialpolitiska lagar och lagförslag angående Arbetsklassens betryggande mot de ekonomiska följderna af s. k. olycksfall i arbetet, I» (1893; [IV]+168 s.; 8:o), i vilken författaren sade sig sträva till en systematisk framställning av materialet i stället för att behandla ämnet historiskt eller varje land för sig.^^ Äter ett exempel på det starka tyska inflytandet är Johan Christopher Lembkes i den juridiska fakulteten i Lund försvarade docentavhandling med anknytning till arbetsrätten »Ueber einige Bestimmungsgriinde des Arbeitslohnes» (1899; 128 s.; 8:o), somutkompå Gustav Lischers förlag i Jena. Redan i förordet presenterades dock arbetet somen teoretiskt präglad undersökning i nationalekonomi. 86 Planerna på en lag om arbetsavtal rann visserligen ut i sanden, men Assar Åkerman och Gustaf Olin skrev på officiellt uppdrag »Promemoria angående lagstiftning omarbetsaftal aflämnad till kungl. civildepartementet» (1907; 162 s.; 8:o; nytryck 1908 och 1910). Promemorian innehöll också »Lörslag till lag om vissa arbetsaftal» (s. 86-96). Som en bilaga till betänkandet utgavs en av Olin skriven redogörelse »Några hufvudpunkter i utländsk lagstiftning angående rättsförhållandet mellan arbetsgifvare och arbetstagare» (1908; 121 s.; 8:o). Östberg, s. 4. Östberg, s. 154 f. Livijn, s. 13. 11
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=