134 massiva utbudet av tysk doktrin, främst pandekträtt, endast av Grams »Den danske Formueret» och Ffallagers »Den norske Obligationsret».'^° Fredrik Agardh disputerade år 1878 i Lund med en liten avhandling »Omborgen företrädesvis enligt svensk allmän civilrätt» ([I] +95 s.; 8:o; 2. uppl. 1889), medan Ask försvarade en avhandling »Om kreditaftal enligt svensk civilrätt» (1882; [IJ + 103 s.; 8:o), sompå sedvanligt sätt hade hänvisningar till både Digesta och Savigny redan i inledningen."^! Ernst Tryggers i Uppsala år 1884 ventilerade doktorsavhandling »Omfullmakt såsomcivilrättsligt institut» ([II]+176 s.; 8:o) är en av periodens i senare forskning mest uppmärksammade skrifter. Enligt Almquist hade Trygger genomavhandlingen »en gång för alla avskaffat begreppet fullmaktsmandat, somtidigare under tysk-romerskt inflytande behärskat doktrin och lagstiftning» i Sverige. WilhelmSjögrens i Uppsala år 1894 försvarade docentavhandling »Omrättsstridighetens former med särskild hänsyn till skadeståndsproblemet» (254 s.; 8:o) behandlar både »civil och kriminel orätt» (s. 52 ff.), men kan på grund av det skadeståndsrättsliga temat placeras inomobligationsrätten. Avhandlingen, som inleds med den vid tiden så populära betraktelsen om rättsvetenskapens Skylla och Kharybdis, dvs. naturrättsdoktrinens respektive den historiska skolans metodologiska fel och brister, har ansetts vara ett av tidens främsta arbeten i Sverige, men den kan också betecknas som en av ’tyskeriets’ (nedan 5.1.) höjdpunkter i svensk doktrin. Den korta förteckningen över den flitigast använda litteraturen består uteslutande av tyska verk, och hela framställningen är en ’diskussion’ med tyska författare (se även III 1.1.2.)."!^ Ett sammandrag på tyska utkomi Jherings »Jahrbiicher»."!"! Tore Almén följde ett under perioden ganska vanligt förfarande och disputerade först för en docentur och senare för doktorsgraden i Uppsala med den tvådelade avhandlingen »Omauktion såsommedel att åvägabringa aftal, I-II» (1897—1900; 187+IV+II s. och 327+VII s.; 8:o). Arbetet fick ett positivt mottagande, och enligt Almquist visade docentavhandlingen prov på »en mindre vanlig självständighet mot utländska förebilder». Sundell har dock ansett, att Alméns framställning i sin helhet var lika bunden vid den tyska doktrinen som övriga doktorsavhandlingar vid denna tid.'^^ periodens viktigaste arbeten Afzelius, Cession, s. 2 not 1 och s. 1 not Omarbetet, se närmare Sundell, s. 141-156 och Modéer, s. 211. Recension i JFT 1878-1879, s. 130-132 (H. B.). Ask, Kreditaftal, s. 3 not 1-3. Almquist, s. 63. Se Sjögren, s. 253 f. Recension i TfR 1895, s. 309-316 (J. Thyrén). Omden samtida uppskattningen av Sjögrens avhandling, se Gagnér, TfR 1999, s. 284 f. Regner, Handbuch, s. 349. ■*5 Almquist, s. 73; även Regner, Handbuch, s. 337, anser, att Almén ’liksom Nordling försökte frigöra sig från begreppsjurisprudensens inflytande’; jfr Sundell, s. 235—249. Omdisputationsförfarandet, se Sundell, s. 211. Positiv recension av Alméns båda avhandlingar i TfR 1902, s. 261-273 (C. G. Björling).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=