133 lingen »Omrätt till undantag af fast egendom med särskild hänsyn till frågan omdess natur af s. k. reallast» (1909; XII+193 s.; 8;o). I inledningen finns en ovanligt öppenhjärtig suck över det faktum, att den utländska, främst tyska litteraturen visserligen var mycket omfattande, men att man ändå fick ringa ledning av den.^^ En mindre sakrättslig monografi är Ludvig Sandbergs »Omviss tids häfd af eganderätt till fast egendom enligt svensk rätt» (1895; [II]+89 s.; 8:o); i den korta litteraturförteckningen märks Aagaards »Om Hxvd og Prasscription» (del II, s. 56), Matzens och Torps sakrättsframställningar och Torps doktorsavhandling ombesittning. 4.4.2.3. Obligationsrätten Det är i viss mån betecknande för den svenska doktrinens tillstånd, att det i motsats till de övriga nordiska länderna inte utkom någon systematisk handeller lärobok i hela obligationsrätten. Den enda framställningen av de allmänna lärorna är »Anteckningar i allmän obligationsrätt efter Professor Winroths föreläsningar och kollegieundervisning i ämnet, utgifna utan föregående granskning af Professor Winroth och såsomskriftliga prof till juris kandidatexamen» (1902; VI+123 s.; 8:o). Enligt utgivarnas förord baserade sig utgåvan på spridda åhöraranteckningar, som man hade försökt systematiskt ordna i enlighet med föreläsningarnas gång. Det viktigaste verket på obligationsrättens områdevar hovrättsfiskalen, senare justitieombudsmannen och revisionssekreteraren Berndt Hasselrots »Handelsbalken jemte dithörande författningar med förklarande anmärkningar och belysande prejudikat till praktiska juristers och affärsmäns tjenst, I-XI» (18931908; förord+innehållsförteckningar+2409 s.; 8:o; I-IV; 2. uppl. 1910—1911); assessorn Ernst Håkanson medverkade vid utgivningen av del II—IV. Trots att arbetet kan betecknas som exegetiskt, hade Hasselrot, som anspråkslöst betecknade sig som »utgivare», såtillvida gjort eftergifter för en systematisk framställningsmetod, att del I behandlade kap. 1 omköp och skifte i HB, del II kap. 9 omförsträckning, del III borgen i kap. 10 (delen innehöll också ett tillägg till del I), del IV kap. 12 om »inlagsfä» (deposition), del V kap. 11 omsaklån, del VI kap. 13 om lega och hyra, del VII kap. 18 om sysslomannaskap och fullmakt, del VIII pant i kap. 10, del IXarbetsbeting och del Xtjänstelega (samt ett tillägg till del II); del XI bestod i sin helhet av tillägg till delarna III-X.^^ Ivar Afzelius disputerade i Uppsala med en avhandling »OmCession af fordringar enligt svensk rätt» (1877; 74 s.; 8:o). Den första noten är en hänvisning till Savigny, och i förteckningen över den mest använda litteraturen avbryts det Wikander, s. 2 f. Positiv recension av delarna I-IX i TfR 1906, s. 353—369 (C. G. Björling).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=