131 En central sakrättslig framställning är »De nye lagfarts- och intekningslagarne med tillhörande förfatningar» (1877; IV+272 s.; 8:o), enligt titelbladet »utlagda» av Nordling. Verket är inte i första hand en lagutgåva, trots att texten till den nya lagstiftningen av år 1875 medtagits, utan en ingående kommentar, somockså innehåller en lång, allmän inledning (s. 1—30). Björling doktorerade år 1896 i Lund med avhandlingen »Den svenska rättens exstinktiva laga fång till lösören på grund af god tro» ([III]+204 s. inkl. bilagor; 8:o); författaren påpekade i förordet, att själva uttrycket »exstinktiva laga fång» var sällsynt i svensk juridisk litteratur. Elsa Eschelsson koncentrerade sig på sakrättsliga framställningar rörande rättsinstituten gåva och besittning, medan man i hennes kvarlåtenskap fann ett icke-slutfört manuskript om skuldebrev (se nedan). Eschelssons doktorsavhandling »Om begreppet gåfva enligt svensk rätt» (1897; 136 s.; 8:o) är till omfång och innehåll typisk för sådana alster vid denna tid i Sverige; framställningen börjar med en bestämning av det enligt författaren omstridda begreppet gåva. Bland den flitigast använda litteraturen kan nämnas Jul. Lassens arbeten omobligationsrättens allmänna och speciella del samt en artikel av Getz i NRt 1881.29 Eschelssons »Bidrag till läran ombesittning enligt svensk rätt. Besittningsbegreppet. En rättsencyklopedisk studie» (1904; [I] +256 s.; 8:o) är det svenska bidraget till det ivrigast debatterade problemet i tysk och nordisk doktrin sedan början av 1800-talet. Det starkt tyskinfluerade och utpräglat rättsteoretiska arbetet är inte banbrytande på samma sätt som Torps monografi, men höjer sig över Hambros motsvarande undersökning. I »Om fullbordandet af gåfva af lös egendom enligt svensk rättspraxis» (1906; XXIII+290 s.; 8:o) återkom Eschelsson till sina båda tidigare monografier. I det långa förordet ingick författaren i polemik med Hagerup i anledning av dennes recension i TfR 1905 av monografin om besittning. I sitt inte helt överskådliga försvar betonade Eschelsson, att skillnaden mellan den av henne förfäktade maktteorin och Jherings teori, som Hagerup var anhängare av, sist och slutligen inte var så stor. Eschelsson framhöll vidare, att den makt hon ansåg krävas för besittning »utmärker sig genom sin relativitet» och att den centrala tanken i hennes framställning var framhållandet »af relativiteten i besittningsförhållandet och de faktiska omständigheter, varpå denna beror», vilket Hagerup inte hade observerat.I övrigt tillbakavisade Eschelsson Hagerups påståenden omett negligerande av den nyaste tyska litteraturen i ämnet, medan hon medgav, att hennes arbete inte var lättläst i flera avseenden. Då Se Eschelsson, Gåfva, s. 135 f. Positiv recension i TfR 1898, s. 277-279. OmEschelsson och hennes produktion, se Gunilla Strömholm och även Dubeck, TfR 1987, s. 46 ff. Huvudsakligen positiv recension i TfR 1905, s. 225-229 (F. Hagerup). Eschelsson, s. XI f. och XIV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=