122 En ny professur i speciell privaträtt inrättades år 1889, och dess första innehavare var från år 1891 Knut Hjalmar Leonard Hammarskjöld (1862-1953), som dock lämnade tjänsten redan år 1896. Hans efterträdare Bror Herman Dahlberg (1860—1926) blev extraordinarie professor år 1898 och var ordinarie åren 1907-1925. Av fakultetens docenter kan nämnas Elsa Eschelsson, Nordens första kvinnligajuris doktor (1861-1911), och Thore Almén (1871-1919), somsenare blev justitieråd. Fakulteten i Lund hade år 1871 professorerna Philibert Humbla (1814-1891), Schrevelius’ efterträdare med civilrätt, romersk rätt och juridisk encyklopedi somundervisningsämnen, Gustaf Broomé (1824—1894) i stats- och processrätt, Gustaf Adolf Knut Hamilton (1831-1913) i administrativrätt och nationalekonomi och den sedan år 1852 för utgivningen av de svenska medeltidslagarna tjänstledige Carl Johan Schlyter (1795-1888) i laghistoria. Per Assarsson (1838-1894), som sedan år 1868 somadjunkt i »fäderneslandets allmänna lagfarenhet» hade haft hand omundervisningen i straffrätt, blev professor i kriminalrätt och romersk rätt år 1877, professuren fick senare beteckningen straffrätt och juridisk encyklopedi. Assarsson, liksom Humbla och Broomé, stannade i tjänsten till sin död. Han efterträddes år 1896 av Johan C. W. Thyrén (1861-1933), sommed tiden blev en av landets mest berömda jurister och den ledande gestalten i lundafakulteten, förevigad av Fritjof Nilsson Piraten i romanen »Tre terminer». Thyrén avgick med pension år 1926. Broomé fick en efterföljare i Ernst Kallenberg (1866—1947), som var professor i processrätt 1897—1931. John Ask (1854—1907), som sedan år 1882 var docent i civilrätt, hade som professor övertagit statsrätten av Broomé redan år 1891. Winroth, som varit extraordinarie professor i romersk rätt och rättshistoria sedan år 1880, var professor i civilrätt åren 1892-1899, varefter han somnämnt flyttade till Uppsala. Winroth efterträddes år 1901 av Carl G. E. Björling (1870-1934), somkvarstod i professuren till sin död. Av vetenskapligt verksamma praktiker fortsatte de i del II nämnda Olof Johan Hultgren, Johan Christian Kreiiger och Lars Gustaf Linde sitt författarskap. En rättsvetenskapligt intresserad kår av domare och advokater uppstod dock inte i Sverige i samma omfattning som i Danmark, och åtminstone den mest högtstående rättsvetenskapliga litteraturen var i allmänhet skriven av lärarna vid de juridiska fakulteterna. Enligt en själv litterärt verksam praktiker berodde de praktiserande juristernas ringa intresse för att bidraga till »vår öfver hufvud allt utomrikhaltiga litteratur» på att »kritikenvisar sig alltför omild vid granskningen af framträdande försök».'^ Justitieråden Christian Naumann (1810-1888) och Knut Olivecrona (1817-1905) var länge produktiva, men de hade börjat sin bana somprofessorer. Naumann fortsatte utgivandet av sin tidMontan, s. IV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=