121 som blev pensionerad år 1874, Herman Ludvig Rydin (1822-1904) i statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt, Olof Matthias Theodor Rabenius (1823-1892) i finans- och politirätt, Ernst Viktor Nordling (1832-1898) i civilrätt och Isak Sven Landtmanson (1829-1901) i romersk rätt, juridisk encyklopedi och rättshistoria. Lindblad efterträddes av Per Samuel Ludvig Annerstedt (1836-1904), somblev professor i kriminal- och processrätt år 1876, men som avgick redan följande år för att bli revisionssekreterare. Johan Hagströmer (1845-1910) blev extraordinarie professor i kriminalrätt år 1877, och han var ordinarie professor i straffrätt åren 1888—1910. Hagströmer var dock tjänstledig på grund av sjukdom sedan år 1907, och tjänsten handhades av Folke Wetter (1883-1961), somår 1913 utnämndes till professor i straffrätt och juridisk encyklopedi.^ Processrätten gick efter Annerstedt över påJ. F. Ivar Afzelius (1848-1921), som efterträddes av Ernst Trygger (1857-1943), extraordinarie år 1888 och ordinarie professor i processrätt åren 1889-1905. Efter Trygger tillsattes professuren ånyo först år 1912. Rydin avgick år 1890, och han efterträddes av Knut Hugo Blomberg (1850-1909), som var professor i stats-, förvaltnings- och folkrätt från år 1901 till sin död. Blomberg efterträddes i sin tur av Carl Axel Reuterskiöld (18701944), somfrån år 1901 varit professor i romersk rätt, juridisk encyklopedi och internationell privaträtt.^ Rabenius avgick år 1889; sedan år 1877 omfattade hans professur dock endast förvaltningsrätten, som senare övertogs av Blomberg. Carl Gustaf Hammarskiöld (1838—1898), adjunkt i nationalekonomi sedan år 1870, fick år 1877 som extraordinarie den nya professuren i nationalekonomi och finansrätt, men avgick redan år 1880. Därefter var tjänsten länge obesatt, tills David Davidson (1854-1942), somvikarierat i tjänsten sedan Hammarskiölds avgång, år 1889 blev extraordinarie och följande år ordinarie professor; han ägnade sig dock i sina forskningar främst åt nationalekonomin. Nordling kvarstod i professuren i civilrätt till sin död. Den stridbare Alfred O. Winroth (1852-1914), somkomfrån Lund, blev extraordinarie år 1899 och ordinarie professor i civilrätt år 1905, men han trivdes inte heller i Uppsala och flyttade till den nya fakulteten i Stockholm, där han var professor, likaså i civilrätt, från år 1907 till sin död. Bland de första professorerna i Stockholmkan även nämnas Nils F. Stjernberg (1873—1943), docent i Uppsala sedan år 1902, somvar professor i juridisk encyklopedi och straffrätt åren 1906-1940.*° Landtmanson hade efterträtts somprofessor i rättshistoria i Uppsala av K. J. Wilhelm Sjögren (1866—1929), som år 1907 flyttade över till den lediga professuren i civilrätt efter Winroth; Sjögren blev justitieråd år 1909. Professor i rättshistoria efter Sjögren blev år 1910 historikern Karl Gustaf Westman (1876-1944). extraordinarie professor åren 1879-1886 och som var ** Nelson, s. 127 f. Se även Nyman, s. 169. Omprofessurerna i Stockholm och deras innehavare, se närmare Hassler, s. 281 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=