117 3.11. Tidskrifter »Norsk Retstidende» och »Ugeblad for Lovkyndighed» slogs samman år 1870 och utkomfrån början av år 1871 med titeln »Norsk Retstidende, Ugeblad for Lovkyndighet, Statsekonomi og Statistik, udgivet af den norske Sagfererforening». Efter diverse transaktioner blev sakförarföreningen ensam ägare och utgivare från år 1908, och från år 1909 utkomtidskriftenunder namnet »Norsk Retstidende».Tidskriften var under den här behandlade perioden en viktig utgivningskanal för norska rättsvetenskapsmän, i synnerhet framtill grundandet av TfR år 1888. Tidskriften kunde även publicera längre undersökningar, och bl.a. Hagerups doktorsavhandling utkom först i artikelform i NRt. Då NRt:s ställning kan jämföras med UfR:s i Danmark, dvs. ett forumför så gott som samtliga rättsvetenskapsmän, är det inte skäl att här räkna upp de talrika artiklar, som utkom under perioden, utan jag hänvisar beträffande de viktigaste uppsatserna till den tidigare texten i detta kapitel. NRt hade däremot mindre betydelse som forum för recensioner. De korta notiserna når sällan upp till en sida och är dessutom ofta utdrag ur andra tidskrifter. Juryloven av år 1887 resulterade också i några kortlivade juridiska tidskrifter för lekmannadomare. Hans Fleischers veckotidskrift »Retsbladet» höll ut i två årgångar, medan »Jurybladet. Tidsskrift for praktisk strafferetspleie og ensartet retsudvikling. Frit diskussionsblad» endast komut i en enda årgång (1893), och »Justitsen (Retstidende for Ixgfolk)» skall ha avstannat efter ett enda nummer på 16 sidor (1894).*°^ Åtminstone »Retsbladet» var utgivet av en jurist. 3.12. Populär juridik Den för allmänheten avsedda juridiska litteraturen hade en god marknad, eftersomflera arbeten i denna genre såg dagens ljus. En av de bättre alstren från den föregående perioden, Ole Hansen Rolfsens »Formularbog» från 1830-talet, kom ut i en sista upplaga så sent som år 1896 (se del II, s. 150), men annars tycks den populära litteraturen ha förändrats i takt med den ökade folkbildningen, och alster av typen ’juridiska bondepraktikor’ för halvt illiterata läsare blev sällsyntare. 109 Byråchefen H. Riddervolds till en början anonymt utgivna »Haandbog i Norsk Ret, 1.-5. Hefte» (1878-1881, 1894, sammanl. 441 s.; 8:o) är ännu ett arbete, som tydligen vände sig till den mindre bemedlade allmänheten. Handbokens första häfte behandlar sakrätten, det andra häftet familje- och arvsSe närmare NRt 1908, s. 1-5 och 877 f. Dessa ej sedda alster ingår i Norsk Bogfortegnelse 1891—1900, s. 521 ff. Omjuridiken för lekmän, se Haukaus, s. 130 f. och omformulärböckerna, s. 133 ff. 108 109
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=