115 »Retsbegrebets historic» (s. 14-33) i den första delen innehåller även en kort skiss av den europeiska rättsvetenskapens utveckling (s. 18-27). Inte heller Taranger var någon förnyare av historieforskningens metodik och källkritik (III 5.). Då den sista utkomna delen av det ofullbordade arbetet endast publicerades i kontratryck, är också detta ett stöd för Robberstads påstående, att Taranger inte lyckades göra ämnet populärt bland de studerande. 100 Förutom Brandts och Tarangers läroböcker kan man nämna ett flertal rättshistoriska monografier. Taranger skrev själv »Om Eiendomsretten til de norske Praostegaarde» (NRt 1896, s. 336-437; även särtr.) och doktorsavhandlingen »Den norske besiddelsesret indtil Christian V’s norske Lov, I» (Tillaog til TfR 1897; 132 s.). Aschehougs universitetsprogram »De norske Communers Retsforfatning for 1837» (1897; 212 s.; 4:o) behandlar efter ett inledande kapitel omkommunbegreppet och olika typer av kommuner (s. 3-64) dels landskommunernas (s. 65-100) och städernas (s. 101-130) förvaltning före år 1660, dels städerna (s. 131—181) samt landskommunerna (s. 182-195) åren 1660-1814 och slutligen kommunalförvaltningen åren 1814-1837 (s. 196-212). Det ’konstruktiva’ draget är något mera framträdande än i Aschehougs övriga arbeten, och den ganska utförligaframställningen av kommunbegreppet har somenda litteratur en hänvisning till Laband. Aubert skrev ett par betydande rättshistoriska monografier. Hans utförliga recensionsavhandling »OmKontraktpantets historiske Udvikling is^er i dansk og norsk Ret» (även särtryck av NRt 1872; 106 s. +Indhold) var skriven med anledning av Henning Matzens »Den danske Panterets Historic» (1869; del II, s. 96). Trots det överväldigande berömmet (»... den vigtigste og mserkeligste retshistoriske Monografi, vi hidtil har faaet») beklagade Aubert Matzens systematik, som hade lett till en splittring av behandlingen, och i synnerhet det, att framställningen helt saknade jämförelser med främmande rättsordningar. Aubert hade därför skrivit sitt arbete för att framställa norsk rätt, men också för att göra en jämförelse med i synnerhet tysk rätt, vilket han ansåg behövligt för att man bättre skulle kunna förstå den danska rättsutvecklingen. »Grundbogernes (Skjode- og Panteprotokollernes) Historic i Norge, Danmark og tildels Tyskland» (1892; [IV]+240 s. inkl. reg.; 8;o) med sammanfattning på tyska och dedikation till Konrad Maurer, som betecknades som en »Foregangsmand i Samarbejdet mellem den nord- og sydgermanske Retsvidenskab», är Auberts sista rättshistoriska undersökning, i vilken han åter visade sitt stora intresse för rättsjämförelser. Med undantag av en kort inledning (s. 1-4) består boken av separata framställningar av fastighetsböckernas Aschehoug, Communer, s. 5 not 1. Recension i TfR 1899, s. 68-70 (E. Hertzberg). Robberstad, s. 269. Aubert, Kontraktspantet, s. 3 f. 101 102 100 101 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=