113 tionsrets almindelige del», »... den romerske obligationsrets specielle del» och » ... den romerske arveret» utkomi olika hektograferade upplagor i början av 1900-talet med nya upplagor på 1910-talet. Enligt förorden byggde samtliga arbeten på åhöraranteckningar från föreläsningarna och var utgivna med Ingstads samtycke, men utan hans medverkan. 3.10.2. Rättshistoria Under den första tiden efter år 1814 hade de norska rättsvetenskapsmännen varit påfallande ointresserade av rättshistoriska undersökningar. Först med Brandt och Aubert blev den historiska skolan allmänt känd för norska jurister, samtidigt som den nyvaknade norska nationella historieskrivningen med Rudolf Keyser och Peter Andreas Munch i spetsen blev viktiga förebilder för rättshistorikerna, av vilka Brandt har betecknats som Keysets och Munchs elev.^2 Ytterligare en viktig inspiratör var den tyske rättshistorikern Konrad Maurer, som specialiserade sig på nordisk rättshistoria och som hade täta kontakter i synnerhet med norska forskare; bl.a. var han gästprofessor vid Kristianiafakulteten år 1875. Brandts »Forelzesninger over den norske Retshistorie, I-II» (1880-1883; VIII + 340 och VIII+431 s.; 8:o) var frukten av årtiondens rättshistoriska undervisning och forskning (se även del II, s. 143 ff.) och den första läroboken i norsk rättshistoria. Auberts »En Udsigt over de norske Loves Historie indtil Nutiden» (1875; 44 s.; 8:o), somutkomi Köpenhamn för dansk publik somdel 11,4 i serien »Fra Videnskabens Verden», var nämligen en kortfattad skiss av ungefär samma omfattning somBrandts »Grundrids» från år 1853; Aubert behandlade i synnerhet rättsutvecklingen i Norge efter år 1814 (s. 34—42). Den första delen av Brandts lärobok omfattade en kort rättshistoria om rättskällorna fram till Norske Lov, med vilken rättshistorien enligt författaren slutade,^^ (s. 1-64) samt avsnitten »De personretlige Forhold» (s. 65—180) och »De formueretlige Forhold» (s. 181—338), den andra delen bestod av avsnitten »Forbrydelse og Straf» (s. 1-156) samt »Rettergangen» (s. 157—431); dispositionen av den ’inre’ rättshistorien följde alltså Institutionesordningen. Brandt avstod från att behandla den offentliga rättens historia, då denna tidigare hade framställts av både Keyser och Munch och i synnerhet av Aschehoug i dennes »Statsforfatningen i Norge og Danmark indtil 1814». Brandts arbete byggde enligt författaren på föreläsningar och artiklar från 1860-talet, medan det straffrättsligaavsnittet tidigare hade utkommit under rubriken »Nordm^enderOm dessa talrika föreläsningsserier med olika upplagor, se Haukaas, s. 140 och not 486: marknaden var för liten för att tillåta tryckta upplagor, t.ex. »Forelazsninger over den romerske Obligationsrets specielle del» (1902; 423 s.) framställdes i endast 70 exemplar. Ottar Dahl, s. 78. Brandt /, s. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=